Protokoll 2023/24:104 Tisdagen den 23 april

interpellationsdebatt / Svar på interpellation 2023/24:683 om småskalig djurhållning för livsmedelsproduktion
Anf. 25 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Ministern ska inte komma undan med att påstå att det handlar om ett specifikt fall, nämligen Lillhärjåbygget. Jag har valt att lyfta fram Lillhärjåbygget beroende på att det är ett typexempel, men man står inför exakt samma utmaningar som inom hela fäbodbruket och utmarksbruket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig säga några ord så att ministern ska förstå konkret. I djurhållningen i Sverige ska det vara ett visst antal centimeter per ko. När inspektörerna kommer ut till en fäbod - i det här fallet Lillhärjåbygget - ser man att det saknas 38 centimeter. Då utfärdar man ett föreläggande med innebörden att så kan det inte vara. Även om kon mår bra måste båset göras om. Alla begriper att om en liten ko som väger 200 kilo ställs i ett väldigt stort bås kommer det inte att vara för kons bästa.

Jag ringde upp handläggaren på länsstyrelsen och frågade om det fanns en skillnad för en ko som väger 600 kilo och en som väger 200 kilo, som dessa små kor gör. Men enligt tjänstemannen gick tabellerna bara ned till 400 kilo. Detta är vad frågan konkret handlar om, och det är detta regelverk som ministern är ansvarig för.

Ett annat konkret exempel som man råkar ut för i fäbodbruket, utmarksbruket, är att enligt gällande regler ska en tjur vistas i en box. Den får inte vara uppknuten i ett bås. Men fäbodbruket och utmarksbruket bygger på att även en tjur måste hanteras, det vill säga du måste hålla den i ett bås så att tjuren kan gå ut på samma sätt som de andra korna. Jag skulle kunna ta upp många andra konkreta exempel.

Ministern är ansvarig för ett regelverk som är anpassat till de stora djurhållarna men inte över huvud taget till de små djurhållarna. Det var därför jag ville att ministern skulle komma hit - för att beskriva vilka förslag som man kommer att lägga fram som innebär att man anpassar sig inte bara efter dem som har 750 mjölkande kor på sin gård utan även efter dem som har 7 eller kanske 8. Lillhärjåbygget och andra fäbodbrukare beskriver att det största problemet är de lagar och förordningar som ministern är ansvarig för.

Om man menar allvar med att hela Sverige ska leva och att det är viktigt även med de små brukarna måste man komma fram med konkreta förslag på hur dessa situationer kan lösas. Det här handlar inte om själva livsmedelsproduktionen. Där är det också viktigt att förändra en lång rad lagar för att underlätta för det småskaliga. Men det här handlar om själva djurhållningen. När kommer ministern att lägga fram konkreta förslag som är inriktade på att stötta och underlätta för hjältarna, de som gör en fantastisk insats för det svenska kulturlandskapet och bevarar en månghundraårig tradition?

Det kan inte bara handla om de storskaliga producenterna, och detta var min fråga. Att få som svar att det finns bidrag och att strukturomvandlingen har pågått i mer än 100 år - det var inte vad frågan gällde. Detta handlar om ett regelverk inriktat mot effektivitet och storskalighet, och de som vill bedriva fäbodbruk eller utmarksbruk lämnas helt åt sidan. Där ligger min konkreta fråga, och det är där jag vill ha ett svar från ministern.