Herr ålderspresident! I dag debatterar vi ett betänkande som innehåller yrkanden om ett flertal olika övergripande miljöfrågor. Flera av förslagen i betänkandet rör tillståndsprocesser.

Ingen är emot att vi ska ha snabba och effektiva tillståndsprocesser. Risken är dock att vi i stället får ett rättsosäkert tillstånd, där företagens önskemål väger tyngre än skyddet för hälsa och miljö. Vi ska komma ihåg att vi har miljöbalken för att vi ska kunna göra en avvägning mellan exploatering och miljöhänsyn. Då är det viktigt att det görs en noggrann prövning.

Miljöbalken behöver bli ett skarpare verktyg för att nå såväl klimatmålen som de andra nationella miljömålen. Enligt FN står vi inför en trippelkris: global upphettning, utarmning av biologisk mångfald och spridning av föroreningar. Dessa globala utmaningar måste hanteras parallellt och måste också avspegla sig i miljöbalken.

Herr ålderspresident! Jag tänker ägna huvuddelen av mitt anförande i dag åt att prata om just föroreningar eller närmare bestämt kemikalier. Kemikalieinspektionen redovisade i en rapport år 2017 att 87 procent av de åtalsanmälningar för misstänkta miljöbrott som myndigheten hade lämnat in åren 2012-2016 hade lagts ned och att bara 13 procent hade lett till böter. Åtalsanmälningarna gäller brister som har upptäckts vid myndighetens tillsyn av företag som tillverkar, importerar och säljer kemiska produkter, bekämpningsmedel och varor. Den största andelen anmälningar handlar om varor som innehåller ämnen som är förbjudna enligt EU:s kemikalielagstiftning Reach. Sådana varor riskerar att skada hälsan hos dem som använder dem.

Kemikalieinspektionen har föreslagit för regeringen att en del av de lagöverträdelser som myndigheten i dag anmäler till åklagare i stället ska leda till miljösanktionsavgifter. År 2016 gav den dåvarande regeringen i uppdrag åt Miljötillsynsutredningen att undersöka möjligheterna till en sanktionsväxling på kemikalieområdet. Utredningen bedömde att en sådan sanktionsväxling skulle leda till ett mer effektivt system.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Vänsterpartiet anser att ett införande av miljösanktionsavgifter skulle ge snabbare och effektivare straff för företag som säljer varor med förbjudna kemikalier och skapa bättre förutsättningar för att lagstiftningen ska följas. Vi vill därför att miljösanktionsavgifter införs för fler kemikaliebrott.

Herr ålderspresident! Ämnen i kemikaliegruppen PFAS kan i dag hittas nästan överallt i miljön och i våra kroppar. Ämnena har använts sedan 1950-talet och förekommer i en mängd olika produkter, bland annat textilier, pappersförpackningar, kosmetika, mobiltelefoner och brandskum. PFAS kallas också för evighetskemikalier eftersom de inte bryts ned i naturen. De kan sprida sig långa sträckor via luft och vatten och finns därför över hela jorden. Vi vet att en rad PFAS är reproduktionsstörande, och flera misstänks vara cancerframkallande.

Inom kemikalieindustrin har riskerna med PFAS länge varit kända, men producenterna valde att inte offentliggöra informationen och dra tillbaka ämnena. I stället fortsatte de att tillverka dem i allt större mängder som sedan har spridits i miljön och till oss människor genom vattnet vi dricker, maten vi äter och de saker vi omger oss med. Att det har kunnat ske är en skandal och ett bevis på att dagens kemikalielagstiftning inte fungerar och måste skärpas.

Det är av yttersta vikt att vi så snabbt som möjligt förbjuder de här ämnena, så att situationen inte förvärras ytterligare. Kemikalieinspektionen har tillsammans med myndigheter i fyra andra europeiska länder tagit fram ett förslag som kraftigt skulle begränsa användningen av all PFAS inom EU. Vänsterpartiet välkomnar förslaget och vill att det genomförs snarast utan att urvattnas.

Oavsett eventuellt kommande förbud är PFAS en pågående skandal som vi kommer att få leva med resten av våra liv. Några som på det mest smärtsamma vis har blivit medvetna om detta är invånarna i Kallinge i Blekinge. Efter att under flera år ovetande ha druckit PFAS-förorenat vatten har de nu de högsta uppmätta halterna i världen av PFAS i sitt blod.

Källan till utsläppet är Försvarsmaktens brandövningsplats på flygflottiljen F l7, där brandskum med PFAS användes under lång tid. Kemikalierna spred sig sedan till dricksvattnet. Forskning pågår om vilken hälsopåverkan det har haft och kommer att få, men hittills har man kunnat konstatera ökad förekomst av bland annat njurcancer och förhöjda kolesterolvärden. En grupp invånare har bildat PFAS-föreningen, som i många år har drivit en rättsprocess där de har krävt skadestånd av det kommunala vattenbolaget Ronneby Miljö och Teknik. Trots att det är känt att Försvarsmakten orsakade föroreningen måste invånarna av juridiska skäl vända sig till vattenbolaget med sina skadeståndskrav. Händelserna i Kallinge är en skandal som visar på det fundamentala misslyckandet i hur kemikalier regleras. Ämnen tillåts släppas ut obehindrat, och först decennier senare ser vi de negativa effekterna.

Precis som fossilindustrin länge kände till klimathotet, utan att låta kunskapen komma allmänheten till del, har kemiindustrin i 50 år vetat om att PFAS är giftigt utan att slå larm. De har satt sin egen kortsiktiga vinning framför människors liv och hälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

I december meddelade Högsta domstolen att de som druckit det förorenade vattnet i Kallinge har rätt till skadestånd. Det är ett mycket glädjande beslut, men i grund och botten är det helt oacceptabelt att människor tvingas ta till långa och kostsamma rättsprocesser för att begära kompensation.

Jag högaktar de modiga Kallingebor som tog striden för att få upprättelse, och jag är mycket glad att deras kamp har gett sådan genklang att de nu också har utsetts till Sveriges hållbarhetsmäktigaste. Men faktum kvarstår att enskilda som skadas av staten inte ska behöva strida för sina rättigheter.

Regeringen måste kliva in och erbjuda kompensation till och upprättelse för alla dem som drabbas, oavsett om de bor i Kallinge eller någon annanstans och oavsett om de har möjlighet att driva en rättsprocess eller inte. Därför kräver jag och mitt parti att regeringen tar tag i frågan och presenterar förslag på tydligare lagstiftning om ansvar när människor utsätts för höga halter av hälsoskadliga kemikalier.

Även företag riskerar att hamna i kläm när föroreningar uppdagas. I ett fall tvingades lantbrukare i Halland upphöra med odling under två säsonger för att vatten från närliggande vattendrag visade sig vara förorenat med PFAS och därmed inte kunde användas till bevattning. Lantbrukarna har själva fått stå för kostnaderna för det här tills ansvarsutredningen är klar, vilket kan ta flera år.

Andra näringsidkare som riskerar att drabbas är exempelvis småskaliga fiskare som fiskar i sjöar med så höga halter av PFAS att fisken bedöms vara olämplig att äta. Det är inte rimligt att företagare ska drabbas ekonomiskt av föroreningar som andra har orsakat. Regeringen måste därför också ta fram lagstiftning som möjliggör för drabbade att driva sina företag vidare medan ansvarsutredning pågår.

Jag yrkar bifall till reservation 16.