Herr talman! Svensk kriminalvård har under många år varit eftersatt. Jag tillhör vanligtvis inte dem som brukar peka på Socialdemokraternas misslyckande under de åtta år man hade regeringsmakten. Det är lätt att göra det, men samtidigt vet vi inte om en borgerlig regering hade gjort jobbet bättre. Det har ju varit misslyckanden även under tidigare borgerliga regeringar på olika områden, så jag tycker att man ska vara lite försiktig med sin kritik. Men det går ändå inte att blunda för att under de senaste tio åren har de som har styrt politiskt inte förstått den utveckling som så många höjde ett varnande finger för, nämligen den ökade kriminaliteten och med det ett ökat antal gripna, häktade och intagna - och med det ett ökat behov av fler häktesplatser och fler fängelser. Man såg det inte komma, och man agerade inte.

Jag vet att när man tar upp misslyckanden med Socialdemokraterna brukar det kontras med att de har gjort en massa annat. De har höjt straffen, skärpt lagar och tillfört mer medel hit och dit. Men faktum kvarstår: Det finns för få anstalter och för få platser på arrester, på häkten och i fängelser. Och det går inte att blunda för det, hur mycket man än kniper med ögonen.

Herr talman! Jag måste ändå här få passa på att bara som en liten parentes nämna att Liberalernas nuvarande partiledare, Johan Pehrson, redan 2005 viftade med armarna och flaggade för att det måste börja byggas fler fängelser i Sverige. Men ingen lyssnade på Johan Pehrson 2005. Nu är vi dock där vi är, och låt oss inte fastna i vems fel det är utan bara konstatera att det här har skötts dåligt.

Faktum är att Kriminalvården nu står inför utmaningar, som det brukar heta. Man gör det bästa man kan med de resurser man har och med de lokaler som man förfogar över. Man trollar med knäna och trycker in de intagna där det finns plats. Då blir det trångt, och miljön för de intagna och arbetsmiljön för dem som arbetar blir sämre. På lång sikt är det inte bra för någon. I dag handlar det om att det fattas ungefär 35 platser varje vecka, platser som Kriminalvården måste hitta eller skapa på något sätt.

Det finns dock någonting positivt att säga om situationen också. Det är att vi faktiskt nu har en regering som är på tårna, som ser problemet med trångboddheten och som gör någonting åt det. Antalet anstaltsplatser ska öka från 9 000 till närmare 30 000 på tio år. Det ska byggas fler fängelser och fler häkten. Det kommer att ställa stora krav på Kriminalvården. Inte minst ska man lyckas rekrytera mer personal, bra personal, både till anstalterna och även till frivården, som lätt glöms bort i debatten. Det kommer också att kosta mycket pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Herr talman! Förutom att se till att de intagna håller sig bakom murarna har Kriminalvården även ett viktigt uppdrag att minska risken för att de intagna återfaller i kriminalitet när de väl hamnar utanför murarna. Just arbetet med att förhindra återfall är något som olika regeringar har jobbat med under åren. Det har både utretts och givits nya direktiv och utretts igen. Även i dag finns det en utredning gällande detta, och den nuvarande utredningen, Trygghetsberedningen, har jag faktiskt lite gott hopp om. Jag tror att den kommer att kunna presentera både bra och genomförbara åtgärder.

Någonting som är viktigt för att kunna ha en lyckad utslussning för den intagne och en bra anpassning till livet efter avtjänat straff är dels att det finns meningsfulla sysselsättningar inne på anstalten, inte minst studier, dels att det finns möjlighet till arbete för den intagne när den kommer ut. Viktigt är därför att såväl Arbetsförmedlingen som skolan och socialtjänsten finns med och fångar upp den som muckar från ett straff, även under den så kallade inslussningstiden, alltså tiden före frigivning. Jag blir därför glad när jag hör att samarbetet mellan Kriminalvården och Arbetsförmedlingen hela tiden utvecklas och blir bättre. Men även där finns det numera utmaningar, eftersom allt fler intagna måste flyttas och omplaceras på grund av interna konflikter.

Tillbaka till problemen med överbeläggning och trångboddhet. Det är ju intressant att när det går bra för polis och åklagare, när det grips fler, häktas fler och åtalas fler och när straffen blir längre och mängdrabatterna är ett minne blott blir det trångt i polisarresterna och häktena och fullt på anstalterna. Och det här har gått fort. Regeringens krafttag de senaste åren mot kriminaliteten, inte minst den organiserade brottsligheten, har gett effekt tack vare effektiva verktyg. När det till exempel gäller skjutvapenbrotten har uppklaringen i dag ökat från ungefär 15 procent till 75 procent i Stockholm och till 85 procent i Uppsala. Med sådana resultat fylls häktena.

Men regeringen är, som jag sa förut, på tårna. Man skjuter nu till mer pengar till Kriminalvården. I vårändringsbudgeten häromveckan hörde vi att det handlar om 1,4 miljarder mer bara i år. Men det kommer att behövas mycket mer pengar, och inte bara den här mandatperioden utan förmodligen även de kommande två eller kanske till och med tre mandatperioderna. Jag tror inte att våldsvågen är över, och nu när även polisen får tillskott av personal kommer knappast antalet gripna att minska. Även Kriminalvården förutspår en rejäl ökning, inte minst av antalet häktade. Prognoserna visar rätt branta kurvor uppåt de närmaste åren.

Avslutningsvis: Varken polisyrket eller jobb inom kriminalvården kommer i framtiden att vara yrken där man riskerar uppsägning på grund av arbetsbrist, utan tvärtom - tyvärr.

Kriminalvårdsfrågor

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 april.)