Herr talman! I mitt anförande tänker jag uppehålla mig vid två områden: strandskyddet och vargen.

Strandskyddet är verkligen ett sorgebarn i dagens politik. Det är en fråga som engagerar, oavsett var i vårt land man befinner sig. Att prata om strandskydd med folk runt om i landet är lite som Nils Holgerssons resa i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, denna klassiker av Selma Lagerlöf.

Herr talman! De som lyssnar kanske funderar över vad i hela friden Selma Lagerlöf har med strandskyddet att göra. Men låt mig förklara!

Selma var under sin livstid tongivande i den liberala kampen för kvinnlig rösträtt, kvinnors rättigheter och kvinnors ställning i samhället. Jag har henne och hennes medsystrar väldigt mycket att tacka för att jag i dag står här i talarstolen i Sveriges riksdag. Att kvinnor och män har lika rösträtt, arvsrätt och rätt till ägande är ett resultat av den svenska kampen för jämställdhet.

Herr talman! Den debatt vi har i dag om just strandskyddet handlar faktiskt i mångt och mycket om äganderätten, detta liberala grundfundament. Strandskyddet är en inskränkning av äganderätten. Det är inte tu tal om det. Det är vårt ansvar som beslutsfattare att väga olika intressen mot varandra. Vi måste se till att de inskränkningar som görs är proportionerliga, förutsägbara och har brett stöd i befolkningen.

Här har vi att väga rätten att nyttja och bruka sin egendom mot andra viktiga intressen. Det handlar om att främja den biologiska mångfalden, skydda hotade naturtyper, värna allmänhetens tillgång till stränder och natur och se till att även de som inte själva äger mark kan ta del av det naturen har att erbjuda.

Herr talman! Om Nils Holgersson hade flugit över Sverige i dag och börjat i Norrbotten, närmare bestämt i Arjeplog, hade han sett en kommun med i runda slängar 30 kilometer strand per invånare. Det är en kommun med nästan 9 000 sjöar och 2 600 invånare.

Om resan sedan hade gått vidare till de trakter där vi befinner oss i dag, alltså Stockholm, hade han i stället sett en bitvis kraftigt exploaterad skärgård. Där behöver man vara mer försiktig med ytterligare bebyggelse.

Samtidigt finns det här öar med fastboende där det med rådande regelverk inte kan byggas något alls. Företagare ute i skärgården vill men kan inte generationsväxla, eftersom de som ska ta över inte får tag på en bostad om inte föräldrarna flyttar från ön. Här innebär strandskyddet i stället bitvis en död hand över nödvändig samhällsutveckling. Det behövs reformer om man vill man se en levande landsbygd och en skärgård som lever även på vintern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

Herr talman! Jag återgår till Nils Holgersson. På sin flygtur längs kusterna skulle han förmodligen även se de viktiga ålgräsängarna. De tar upp stora mängder kol och fungerar som barnkammare åt en lång rad fiskar och som ett skydd mot stranderosion. Skyddet av dessa är självklart en annan viktig aspekt att beakta när man gör om strandskyddet.

Om han sedan hade styrt kosan vidare mot Närke och passerat mig i lördags när jag satt vid en sjö mitt ute i skogen hemma i Lekeberg hade han sett ett vidsträckt skogslandskap med en mosaik av mindre sjöar och vattendrag. Det är sjöar med ett, i mitt tycke, oproportionerligt starkt strandskydd. Att minska strandskyddet för dessa minskar inte, om jag får säga det, allmänhetens möjlighet att röra sig i skog och mark. Det kommer att fortsätta finnas möjlighet att vistas vid stränderna. Det finns strandlinje så att det räcker och blir över i vårt land.

Herr talman! När Selma levde var strandskydd nog inte det man talade om allra mest hemma vid köksbordet. Men det är det nu, i alla fall i mina trakter. Det är inte ovanligt att vi politiker i dag får frågan vad vi i politiken sysslar med. När kommer den där översynen av strandskyddet egentligen? När går ni från ord till handling?

Turerna har varit många. Det har flera talare före mig lyft upp i talarstolen i dag. Nu finns det, tack vare Tidösamarbetet, möjlighet att reformera strandskyddet. Det kommer vi att göra, inte minst för att bygga svensk landsbygd och glesbygd starkare.

Herr talman! Jag återgår till min skogstur i lördags. När jag satt där vid strandkanten befann jag mig i ett av Sveriges vargtätaste områden. De senaste två åren har det bedrivits en ganska omfattande licensjakt i mitt län, Örebro.

Liberalernas ingång i frågan är att vargen är en del av den svenska faunan och att vi ska ha en livskraftig vargstam som förvaltas klokt, hållbart och långsiktigt. Det innebär att det är befogat med licensjakt på varg och att skyddsjakten måste vara effektiv.

Min uppfattning är att den viktigaste frågan just nu när det gäller hållbar vargförvaltning är att fokusera på att få till en fungerande skyddsjakt. Här är Naturvårdsverkets nya riktlinjer en välkommen nyhet. I och med dessa uppdaterade riktlinjer för skyddsjakt på varg kommer det att bli lättare att få till stånd skyddsjakt. Det är mycket viktigt.

Herr talman! Nu ser vi nämligen att vargen sprider sig och etablerar sig söderut. Det kommer att leda till en del problem. En större mängd tamboskap än nu kommer att bli riven. Och det kommer att ta tid att få rovdjursavvisande stängsel på plats.

En av förutsättningarna för att det ska fortsätta vara lönsamt och fungera att hålla tamboskap är en effektiv skyddsjakt. Förutom att det kommer att ta tid att sätta upp rovdjursavvisande stängsel måste vi dessutom ta hänsyn till de stora kostnader som är förenade med att sätta upp dessa - det lyfts faktiskt inte fram särskilt ofta i debatten. Statens kassakista är inte bottenlös, och vi befinner oss i ekonomiskt bistra tider.

Att se till att skyddsjakten är effektiv är att ta ansvar för Sverige, på flera sätt. Och det gör vi nu.

(Applåder)