Herr talman! Jag börjar med att markera att Vänsterpartiet självklart står bakom samtliga sina reservationer i det här ärendet om kriminalvården. Jag yrkar dock bifall enbart till reservation 15, som handlar om en bred översyn av Kriminalvårdens organisation och verksamhet.

Kriminalvården är i kris. Det är uppenbart för väldigt många. Men det är en av flera allvarliga kriser i vårt samhälle, och de hänger ihop. Vi har en kris i välfärden, där hälso- och sjukvården och kommunerna är underfinansierade, vilket skapar ett svek mot dem i vårt land som har störst behov av insatser, stöd och en kontinuerlig verksamhet.

Jag vill också påstå att vi har en kris i politiken, med löftesbrott, fiffel och vänskapskorruption också bland ledande politiker. Är det någon som tror att de här sakerna inte hör ihop - att de inte skapar misstro och växande klassklyftor som blir grogrund för en allt grövre kriminalitet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Vi har kris i kriminalvården. Straffskärpningar och nya kriminaliseringar har bidragit till det. Många tror att det här är lösningen på hur vi ska förebygga kriminalitet. Men den viktiga förebyggande verksamheten sker inte inom kriminalvården utan i samhället i övrigt. Viktiga saker kan dock också göras inom kriminalvården.

Något som är ett faktum nu är väldigt skarpa överbeläggningar som skapar en serie av ytterligare problem. Dubbelbeläggningarna planerar man fortsatt för, också i nybyggnationer. Stress, hot och våld drabbar både de intagna och personalen.

Allt fler av de anställda tar konsekvenserna av detta och slutar, medan antalet intagna ökar kraftigt. Det blir en obalans på många sätt. Andelen kriminalvårdare som lämnar sitt arbete har ökat till 20 procent, enligt Kriminalvårdens årsredovisning. Det är var femte anställd. Det dagliga uppdraget att agera får alltså försämrade förutsättningar. Det räcker då inte att kunna nyrekrytera, men även det är svårt. Flera av de nyanställda slutar också efter kort tid då de inte ser något stöd för hur de ska driva verksamheten och utöva sin profession på ett rimligt sätt. Obalansen gör att andelen erfarna medarbetare som kan vara en styrka och ryggrad i verksamheten minskar.

För personalen är det dessutom så att klientnära ensamarbete är vanligt. Alla förstår att det därmed finns risker för ökning av hot och våld och att det kan få allvarliga konsekvenser. Många pekar på att vi väntar på en katastrof. Det är också så att utmaningarna i arbetet ökar när intagna på grund av platsbristen placeras i lägre säkerhetsklass än vad som normalt skulle ha varit fallet.

Detta var något om de anställdas situation och utmaningar.

För de intagna finns naturligtvis också en stor risk för ökning av konflikter och våld. Verksamheten haltar. Åtminstone vi vänsterpartister tänker oss att kriminalvården ska ha fokus på vård och rehabilitering och öka styrkorna, så att man inte återgår till ett liv i kriminalitet efter frigivningen. Men hur är det med verksamheterna? Jo, utbildning på anstalterna omfattar bara cirka 10 procent av tiden för de intagna.

På ett expertmöte i Trygghetsberedningen, som nämnts, framkom från Arbetsförmedlingen att kriminalvården enbart har 650 platser för enklare yrkesutbildningar som kräver fysisk närvaro - man kanske utbildar sig inom trä, till kock eller liknande. Här har man försökt prioritera yrken som efterfrågas i samhället och skulle kunna vara en brygga ut. Men det är så komplicerade system att man inte ens lyckas fylla dessa platser. Folk flyttar och så vidare. Även platsbristen är en orsak. Det är inte alltid man ens har lokaler för vare sig utbildningar eller mer behandlingsinriktade verksamheter.

Det är också så att den sociala utsattheten och bristen på kontakter med anhöriga slår tillbaka på de intagna. Besöksrummen byggs om till bostadsrum, och besöken blir färre.

De fackliga pekar dessutom på att det råder en obalans - man satsar på tjänster på huvudkontoret i stället för på anstalterna. Det är för mycket administration, och man jobbar mot en tystnadskultur.

Det finns dock förslag som syftar till att utveckla kriminalvården på ett rimligt sätt även under de nuvarande utmaningarna. Vänsterpartiet pekar på att man kan öka möjligheten till villkorlig frigivning samtidigt som man skärper kontrollen och stödåtgärderna för dem som kanske får lämna fängelset något i förtid, under förutsättning att man kan ordna det på ett rimligt och tryggt sätt, så att en fotboja kan upplevas som säker nog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Man skulle också kunna ersätta fängelsestraff vid kortare strafftider. Då pratar vi inte om de gängkriminella utan om dem som har en kort fängelsedom, kanske på sex månader eller mindre. De skulle kunna avtjäna straffet med fotboja ute i samhället om de i övrigt har rimliga förhållanden och återfallsrisken inte är så stor.

Vi i Vänsterpartiet har besökt verksamheter som kallas halvvägshus. Där kan man under en villkorlig frigivning få vistas under trygga förhållanden. De drivs ofta av ideella organisationer. Man har bostad, och det är ordnat så att man har någon form av sysselsättning. Man får lämna halvvägshuset och sedan komma tillbaka under trygga förhållanden, och man har fortsatt möjligheter till insatser i viktig samverkan med flera av samhällets organisationer.

Jag vill avsluta med att markera att jag är djupt orolig för vad som sker inom kriminalvården. I dag handlar det framför allt om förvaring, inte om vård och behandling. De viktigaste förebyggande insatserna sker absolut inom de övriga samhällssektorerna. Vi måste satsa på en bred och trygg välfärd för alla.