Herr talman! Regeringen har nu inlett den största offensiven mot brottsligheten i det moderna Sveriges historia. Det handlar om skärpningar av enskilda straff men också om en fullständig översyn av hela strafflagstiftningen. För att lyckas behöver det förebyggande arbetet förstärkas, men vi behöver också komma åt den kriminella ekonomin. Regeringens arbete mot den grova organiserade brottsligheten står således på tre ben.

Vi flyttar fokus från gärningsmannen till brottsoffret. Straffen ska spegla brottens allvar. Regeringen avser att införa dubbla straff för brott som utförs i gängkriminella miljöer. Dagens form av mängdrabatt ska avskaffas och reglerna om villkorlig frigivning skärpas.

Fängelsestraffet syftar till att ge brottsoffret upprättelse och ge förövaren möjlighet att efter straffet återinträda i det öppna samhället som en laglydig invånare. Men fängelsestraffet syftar också, inte minst, till att skydda samhället från gärningsmannen. För att klara allt detta behöver kriminalvården byggas ut kraftigt.

Som ansvarig för kriminalvårdsfrågorna i Moderaterna i justitieutskottet är det en viktig del att besöka Kriminalvårdens verksamheter. Jag är imponerad av mycket av den verksamhet som bedrivs och inte minst av det engagemang och den professionalism jag möter bland Kriminalvårdens anställda.

I budgetpropositionen för 2024 planerar regeringen att öka Kriminalvårdens budget med 8 miljarder kronor från 2023 till 2026. I budgeten för 2024 var 800 miljoner av budgetökningen just satsningar på personalen för att öka Kriminalvårdens attraktivitet, vilket har resulterat i särskilda lönesatsningar inom Kriminalvården under innevarande år.

Budgetsatsningarna motsvarar en ökning av budgeten med 60 procent på tre år. Men eftersom antalet häktade och dömda har ökat snabbare än förväntat får Kriminalvården även en resursförstärkning med 1,4 miljarder kronor under innevarande år för att påskynda arbetet med att öka antalet platser på anstalter och häkten.

På regeringens uppdrag har Kriminalvården redovisat vilken kapacitet som behövs i anstalt, häkte och frivård för att Tidöavtalets föreslagna reformer ska kunna genomföras. Kriminalvårdens huvudscenario är att det 2033 kommer att vara 27 000 intagna på häkten och anstalt, jämfört med 9 000 i dag. Bedömningarna är dock behäftade med stor osäkerhet eftersom de kan variera beroende på utfallet av det utrednings- och lagstiftningsarbete som nu pågår samt domstolarnas framtida tillämpning av en ny lagstiftning. Den stora straffrättsutredning som är grundläggande i detta ska lämna sitt betänkande nästa sommar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

För att ha det självklara sagt: Antalet intagna är också till sin natur beroende av brottslighetens utveckling. Regeringens offensiv mot kriminaliteten handlar i grunden om att Sverige ska bli ett tryggare och säkrare land. Även om det i dag är svårt att bedöma det exakta antalet intagna på häkten och anstalter om tio år är det uppenbart att en kraftfull utbyggnad av kriminalvården kommer att krävas.

Var och en inser lätt magnituden i den här utmaningen. Det handlar naturligtvis om den fysiska utbyggnaden i sig men också om kriminalvårdens kompetensförsörjning. Men att det är svårt förändrar inte det faktum att det är nödvändigt. Sverige behöver ett paradigmskifte inom rättspolitiken, och det kommer att kräva fler platser i häkten och anstalter.

Vi behandlar i dag ett motionsbetänkande där motionsyrkanden om kriminalvården från den allmänna motionstiden behandlas. I många av motionerna framförs kloka synpunkter som det går att känna sympati för. Utskottets majoritet föreslår emellertid att samtliga motioner avslås, i de flesta fall därför att det redan finns tillkännagivanden från tidigare riksdagsår, därför att det pågår ett arbete i Regeringskansliet eller därför att uppdrag är givna till myndigheter eller utredningar.

Jag vill i mitt anförande särskilt kommentera två av reservationerna.

I reservation 2 av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet föreslås en stärkt myndighetssamverkan i det återfallsförebyggande arbetet. Personer som upprepade gånger begår brott står för en väldigt stor del av den totala brottsligheten i Sverige. Ett effektivt återfallsförebyggande arbete kan därför ge stora vinster såväl för den enskilda individen som för samhället. En av kriminalvårdens grundläggande uppgifter är att verka för att återfall i brott förebyggs, bland annat genom att samverka med andra aktörer i samhället.

Samtidigt får vi inte vara blåögda. Det stora antalet intagna med kopplingar till kriminella nätverk skapar också nya, betydligt svårare förutsättningar för det återfallsförebyggande arbetet på våra anstalter. Jag kan verkligen understryka behovet av en stärkt myndighetssamverkan. Det var bland annat mot den bakgrunden som regeringen för ett år sedan omarbetade direktiven till den parlamentariska Trygghetsberedningen och riktade in utredningen mot det återfallsförebyggande arbetet.

Trygghetsberedningens uppdrag är att kartlägga vilka kompetenser som i dag är involverade i det återfallsförebyggande arbetet, att analysera hur inblandade aktörer på ett bättre och effektivare sätt gemensamt kan bidra till att minska återfall i brott och att lämna förslag på hur det återfallsförebyggande arbetet kan utvecklas. Utredningen ska överlämnas till regeringen den 30 augusti.

Regeringen har således redan uppmärksammat de brister som finns vad gäller samverkan mellan olika aktörer i det återfallsförebyggande arbetet, och jag ser mycket fram emot att ta del av resultatet av Trygghetsberedningens arbete. Men det går inte heller att bortse från det slapphänta sätt som vi i Sverige har hanterat personer som gång på gång återfaller i brott på. En viktig del i den pågående straffrättsutredningen är därför att återfall i brott mer än i dag ska verka skärpande i straffmätningen. I klartext: Den som återfaller i brott kommer att få mer kännbara påföljder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

I reservation 13 vill Socialdemokraterna att regeringen ska ta fram en plan för utbyggnaden av kriminalvården. Det är ett förslag som är typiskt för ett socialdemokratiskt parti i brist på egna skarpa politiska förslag. Till att börja med är det värt att påpeka att den platsbrist som råder i kriminalvården i dag inte är en effekt av den moderatledda regeringens politik utan en effekt av att utbyggnaden inte på allvar påbörjades under de åtta år som Sverige hade en socialdemokratisk justitieminister.

Av Socialdemokraternas reservation kan det framstå som om det saknas planer för utbyggnaden. I grunden sker Kriminalvårdens planering i ett samspel mellan myndigheten och regeringen. Kriminalvården tar årligen fram en platskapacitetsrapport som ligger till grund för myndighetens budgetunderlag till regeringen. Regeringen har också särskilt gett Kriminalvården i uppdrag att ta effekten av de reformer som aviserats i Tidöavtalet i beaktande.

Regeringen tog i Kriminalvårdens budget höjd för en massiv utbyggnad, och med utgångspunkt i det planerar myndigheten sin kapacitet. Vilka och var nya anstalter och häkten ska byggas, var det är möjligt att förtäta och många andra tillhörande frågor menar vi lämpar sig bäst för Kriminalvården att själv besluta om.

Jag vill hävda att utmaningen med en utbyggnad av kriminalvården inte främst ligger i brist på planer utan i att få tillräckligt mycket verkstad för att hålla jämna steg med de brottsbekämpande myndigheterna när de lyckas lagföra fler.

Herr talman! Sammantaget är reformtempot mycket högt på Justitiedepartementet, och så kommer det att vara under återstoden av mandatperioden. Effekterna på Kriminalvårdens verksamhet kommer att komma successivt vartefter olika reformer sjösätts och får genomslag. Kriminalvården och dess medarbetare kommer att ha en krävande tid framför sig, men det är en effekt av en nödvändig omläggning av rättspolitiken, herr talman.

(Applåder)