Herr ålderspresident! Tack till ledamoten för ett viktigt inlägg, som jag i delar kan instämma i. Samtidigt är det ju helt uppenbart att det engagemang som den nu sittande regeringen visar när det gäller gängkriminaliteten inte alls återspeglas i regeringens initiativkraft när det gäller kvinnofridsarbetet.

Ledamoten nämnde själv den utredning om psykiskt våld som har legat klar i snart två års tid. Remissvaren på den utredningen låg färdiga på justitieministerns bord en månad efter att han hade tillträtt, i november 2022. Trots detta, och trots att justitieministern stod här i talarstolen så sent som för ett år sedan och sa att om det inte ligger en proposition på bordet om ett år får ni jaga mig med blåslampa, ligger det fortfarande inte något sådant förslag på riksdagens bord. Justitieministern svarade så sent som för en och en halv vecka sedan att frågan fortfarande bereds i Regeringskansliet, alltså exakt samma svar som tidigare. Det är inte som ledamoten säger. Det finns ingen omfattande kritik.

Polisen står bakom detta. Alla barnrättsorganisationer står bakom det. I princip hela kvinnorörelsen står bakom det. Unicef står bakom det. Men initiativkraften när det gäller den här regeringens politik på kvinnofridsområdet brister. Vad tycker riksdagsledamoten om att vi ser detta bristande engagemang från justitieministerns sida?