Fru talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation.

Jämställdheten är på tillbakagång globalt. Flickors, kvinnors och hbtq-personers rättigheter är under stark attack. Situationen förvärrades under covidpandemin genom att mödradödligheten, våld mot kvinnor i alla åldrar och barnäktenskap ökade. Många flickor kom aldrig tillbaka till skolan.

När jämställdheten är under attack måste Sverige ta på sig ledartröjan och på allvar stå upp för flickors och kvinnors rättigheter. Ministern påpekar att jämställdheten är ett svenskt kärnvärde och nämner flera andra jämställdhetsområden. De är naturligtvis bra och vackra ord, men det räcker inte med ord. För mig och Vänsterpartiet är det självklart att arbetet för jämställdhet är helt integrerat i svenskt bistånd. Vi vet att jämställdhet är en viktig grundförutsättning för verklig och hållbar utveckling.

Det blir därför märkligt att regeringen som första åtgärd avskaffade den feministiska utrikespolitiken, som inte bara var en etikett som regeringen påstod, utan den har haft stor betydelse för att öka jämställdheten i utrikespolitiken och i det internationella biståndet. Den har dessutom lett till att flera länder har följt det svenska exemplet och antagit en feministisk utrikespolitik. Det konstateras bland annat i en rapport av regeringens egen kommitté EBA. Tyvärr kan vi nu konstatera att den totala andelen av svenskt bistånd med en jämställdhetskomponent minskar från 82 procent av budgeten med jämställdhet som hel- eller delmål 2021 till 74 procent 2023. Sida uppnår därmed inte målet i EU:s handlingsplan för jämställdhet, som är 85 procent, enligt Sidas egen årsrapport.

Detta är en alarmerande signal, om man nu tycker att jämställdhet är ett kärnvärde. Den feministiska utrikespolitiken gick ju ut på att genusperspektivet skulle genomsyra all utrikes- och biståndspolitik, inte bara ses som en fråga vid sidan om. Genusperspektivet behöver genomsyra alla områden, oavsett om det handlar om infrastruktur, handel, utbildning, hälsovård, vatten och sanitet, makt och inflytande eller fred och säkerhet. Det perspektivet saknas i regeringens biståndspolitik. Kan ministern här och nu garantera att genusperspektivet ska genomsyra all biståndspolitik? Det skulle vara intressant att få svar på.

Det är lite svårt att ta regeringens ambitioner om jämställdhet på allvar när det ekonomiska stödet till jämställdhet och SRHR inte ökar utan snarare ser ut att minska i regeringens satsningar. Anslagen till FN-systemets viktigaste organ för jämställdhetsfrågor UN Women har halverats. UNFPA, som gör ett oerhört viktigt arbete för SRHR, har också fått stödet minskat med en fjärdedel. Medel till kvinnorättsorganisationers och civilsamhällesorganisationers arbete för kvinnor, fred och säkerhet har försvunnit från agendan. Enligt Sidas budgetprognos för 2025-2027 riskerar de globala strategierna att minska rejält i budgeten eftersom det föreslås att anslagspost 34 ska minskas med 45 procent 2027. Här ingår bland annat den globala jämställdhetsstrategin och strategier kopplade till SRHR och utbildning.

Den planerade separata globala strategin för arbete med SRHR ser ut att ha slopats. I mina ögon är det här en nedprioritering av jämställdhetsarbetet. Varför skär ni i det viktiga jämställdhetsbiståndet? Var är konsekvensanalyserna av förändringarna i biståndet?