Fru talman! Ministern menar att stater måste ta ansvar och att de länder som driver detta är länder som kanske inte själva har stiftat lagar för att deras företag ska följa mänskliga rättigheter och så vidare.

Men det är svårt för sådana länder att kunna stå emot både handelsavtal som de ser ut i dag och de transnationella företagens konstruktioner. Vi måste erkänna att vi lever i ett samhälle där de starkaste ekonomiska aktörerna är företagen.

De har otroligt mycket makt både genom kapitalet, såklart, och genom de olika handels- och investeringsavtal där man har mekanismer för att skydda företagsinvesteringar.

Man går till och med längre. Om vi tittar på till exempel Chiles handelsavtal gäller det först och främst mineralförsörjningen till Europa mer än att det ska vidareutveckla eller förbättra sina möjligheter till att stärka sitt land genom företagande.

Det blir en omöjlig situation för sådana länder att hantera. Då kanske det behövs ett internationellt lagligt bindande ramverk som stöttar dem i detta för att ordningen är sådan.

Vi har transnationella företag som i dag har mycket mer kapital och mycket mer makt än enskilda länder. Det kan vi inte bortse från.