Fru talman! Tack, Lorena Delgado Varas, för interpellationen! Den berör väldigt viktiga ämnen. Det är helt avgörande att inte minst våra svenska företag alltid sköter sig och, så att säga, hanterar frågor och risker som finns kopplade till olika investeringsprojekt på ett ansvarsfullt och långsiktigt sätt.

Vi från den svenska regeringens sida stöder arbetet i FN och även i OECD, ska man veta, för det sker arbete också där. Det gäller arbetet med att utveckla olika typer av standarder för en regelbaserad global handel - det var precis det vi diskuterade i den tidigare interpellationsdebatten - men också för ett ansvarsfullt företagande.

Jag är övertygad om att det är en stor konkurrensfördel för Sverige som land just att vi har ett väldigt gott renommé i den här delen.

Ingenting är svart eller vitt. Det är klart att det kan finnas fördelar med att ha en FN-konvention. Det kan finnas en potential att, så att säga, förstärka det globala skydd som finns. Då är det viktigt att rättsligt bindande instrument bygger på det konsensusramverk som FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter utgör. Det är också viktigt och egentligen helt avgörande att de regler som i så fall framförhandlas inom FN är praktiskt genomförbara och att de är långsiktiga och får avsedd effekt.

En ny konvention som inte är helomfattande eller som inte ens är förankrad hos merparten av FN:s medlemsländer menar vi inte är rätt väg att gå, för en sådan konvention kommer inte att få genomslag.

Det är också viktigt att komma ihåg att vi lever i en tid då hela MR-systemet är under attack. Vi behöver anstränga oss mer för att försvara och genomföra de olika typer av ramverk för mänskliga rättigheter som redan finns snarare än att skapa nya normer.

Om nuvarande regelverk följdes skulle väldigt stora förbättringar ske. Det är också en av anledningarna till att Sverige uppmanar men också på olika sätt hjälper länder att genomföra FN:s i dag vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter.

Sedan kan man notera att flera av de länder som är allra mest pådrivande för en konvention - Ecuador, Kuba, Pakistan, Sydafrika och Venezuela - saknar egna nationella handlingsplaner. I någon mening börjar arbetet här hemma också.

Det finns en risk som jag tycker att man ska uppehålla sig vid. I grund och botten är det staterna som har ansvar för att respektera, skydda och förverkliga de mänskliga rättigheterna. Det finns en risk att staters ansvar med en sådan här lösning skulle undergrävas.

Jag är stolt som utrikeshandelsminister över att vi har många världsledande svenska företag med ett otroligt gott renommé i fråga om detta. Överallt i världen dit jag åker för att främja svenskt företagande och svenskt entreprenörskap får jag höra detta. Jag är övertygad om att det också är en väldigt stor konkurrensfördel för Sverige, inte bara i dag och tidigare utan också framöver - när vi nu till exempel i vår handelsstrategi lägger grunden för ett ökat och mer framåtlutat främjande inom grön omställning eller digitalisering.