Fru talman! Jag önskar att det talade ordet alltid respekteras.

Tack, ministern, för svaret! Jag hör att ministern uttrycker hur viktiga mänskliga rättigheter är och att först och främst stater bär ansvaret. Samtidigt ser vi gång på gång överträdelser som ofta inte får konsekvenser och att de drabbade alltför ofta inte får rättvisa.

Jag vill förtydliga vissa saker och kanske söka vidare svar från ministern.

För det första täcker det lagligt bindande avtalet LBI ett spektrum som inte täcks av nuvarande lagar och avtal. Förutom att det skulle vara ett instrument för de drabbade för att få rättvisa gentemot svenska företag och speciellt transnationella företag skulle det vara ett otroligt viktigt verktyg för att täcka de oerhört omöjliga konstruktioner som de transnationella företagen har byggt upp för att kringgå ansvar.

För det andra är de instrument som finns i dag inte bindande. Det är väl det som har varit problemet inom handelspolitiken - att man inte vågar ställa lagligt bindande krav, som faktiskt skulle möjliggöra att detta följs på riktigt.

Ministern lyfter att svenska företag ligger i framkant när det kommer till mänskliga rättigheter. Då tänker jag att detta snarare är positivt för svenska företag. Jag menar: Vilka företag kan se detta som en konkurrensfördel, om inte svenska företag? Och vilka företag kommer att behöva förändra sitt sätt att arbeta för att följa lagkraven, om inte de transnationella företagen? Det borde ligga i regeringens intresse att delta aktivt i förhandlingarna och att få igenom detta, om man värnar om de svenska företagens intresse.

Det har gjorts studier där man jämfört due diligence och LBI som visar att de snarare kompletterar varandra. Båda behövs för att få ett komplett ramverk när det gäller ansvar för mänskliga rättigheter i fråga om näringslivet. Ändå har regeringen varit med om att urvattna förslaget om due diligence, och man har inte varit aktiv i arbetet med bindande avtal för att förstärka ansvarstagandet. Detta gör att regeringen inte riktigt är med på att det här behöver förändras och förbättras.

Jag undrar också: Hur ska stater kunna garantera sina medborgares mänskliga rättigheter om gruvföretag som förgiftar mark och vattendrag, som människor lever av, avvecklar sin verksamhet i landet och flyttar tillgångar, som skulle kunna användas till sanering, till ett syskonbolag i ett annat land? Det är detta man vill åt med LBI.

Det här är ett verktyg för att stater ska hålla transnationella företag ansvariga. Jag tänker att det skulle vara gynnsamt också för Sverige, eftersom vi ser att vi kommer att få ett ökat antal gruvföretag här i Sverige.

Jag skulle helt enkelt vilja få svar på varför man inte ser det positiva i dessa förändringar. Man försöker snarare hitta det negativa eller så vill man inte ens delta.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag uppfattade en tendens till replik till talmannen gällande de regler som gruppledarna har enats om. Jag noterar det.)