Fru talman! Jag tackar igen för frågan, som vi naturligtvis ofta har anledning att återkomma till i många olika diskussioner i utskottet och i EU-nämnden.

Den här regeringen har valt att ha en mycket mer framåtlutad position än den tidigare regeringen vad gäller just frihandelsarbetet för att säkerställa goda konkurrensvillkor för våra fantastiska svenska företag, inte bara på papperet utan också i verkligheten.

En viktig del i det arbetet är att säkerställa att vi gör upp med onödig byråkrati och administration, för det fortsätter att vara ett väldigt stort problem, inte minst på EU:s inre marknad. En väldigt stor del, till och med en majoritet, av den typ av handelshinder och problem för företagen som fanns vid den inre marknadens skapande för 30 år sedan fortsätter att finnas kvar.

Bakgrunden är väldigt uppenbar. EU:s del av världshandeln sjunker. Den har sjunkit från 25 procent för 30 år sedan till 17 procent i dag. Prognoserna framåt pekar på ett ännu större tapp.

Mot den bakgrunden hade man ju kunnat hoppas att mycket av EU-arbetet eller de politiska förslagen, till exempel från oppositionen, i den delen skulle handla om hur vi förenklar för företagen och tar bort onödig byråkrati och regler som verkar hämmande för våra företags möjligheter både på den inre marknaden och för exporten av deras produkter.

I stället är tyvärr allt som oftast fokuset ett annat. Ja, man säger att man är för konkurrens, öppenhet, frihandel och så vidare. Men i många av de förslag som läggs fram går utvecklingen åt ett helt annat håll, inte minst i EU-arbetet, där det ju kommer nya försvårande pålagor för företagen. Det är bara att fråga företagarna själva. De är väldigt tydliga på den här punkten. Det kommer att göra det mindre attraktivt att investera i Europa. Det kommer att göra det svårare att exportera produkter. Det kommer att försämra möjligheterna att starta, driva och utveckla företag, med färre arbetstillfällen som följd.

I det ljuset ska man se den här diskussionen, som ju lätt blir ganska semantisk. Jag och regeringen tycker, fru talman, att det är sakfrågorna, innehållet, som måste vara i fokus snarare än etiketterna.

Jag kan bara konstatera att begreppet rättvis handel allt som oftast används av krafter som vill se mindre av det som vi från den svenska regeringens sida vill se, nämligen en öppen världshandel med färre handelshinder och mindre protektionism. Det används väldigt ofta snarare som ett sätt att införa nya handelshinder och nya problem. Det skulle skada Sveriges förutsättningar att bli framgångsrikt på den globala världsmarknaden.

Ett närliggande exempel nu när vi närmar oss valtider - jag tänker inte på det indiska valet, även om den här typen av diskussioner förekommer även där - är att det i det stora landet i väster var precis den här typen av argumentation som Donald Trump hade när han avbröt frihandelsförhandlingarna. Han ville inte se free trade, utan han ville se fair trade.

Från den svenska regeringens sida har vi en helt annan ingång i detta. Vi menar att begreppet regelbaserad, som är ett mycket tydligare begrepp, direkt kan hänföras till exempelvis WTO-regleringar. Man kan vända sig till en domstol och olika överprövningsorgan för att fastslå i den delen. Det är ett mycket mer exakt begrepp. Det fångar bättre den svenska frihandelsvänliga linjen men är också ett begrepp som blir mycket mer exakt för våra företag. Just osäkerheten om begrepp försvårar inte bara för företag utan gör också att Sveriges röst i världen kan bli mindre tydlig. Därför har vi valt ett bättre begrepp: en regelbaserad världshandel. Regeringen har inga intentioner eller ambitioner att förändra det.