Fru talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaret. Jag kanske måste förtydliga mig. Detta handlar inte om att man ska diskutera om abortlagstiftningen ska förändras. Det som jag är ute efter är snarare om Rättsliga rådet är rätt instans för dessa beslut, eller om dessa beslut snarare borde kunna fattas av ansvarig läkare utan att de ska passera Rättsliga rådet.

Jag tycker också att den avvägning som vi har gjort i lagstiftningen med fri abort fram till 18:e graviditetsveckan och sedan vid synnerliga skäl en möjlighet till förlängning är en bra ordning. Frågan är bara var bedömningen av om synnerliga skäl föreligger ska ligga. Där får jag nog vidhålla att jag inte anser att det är lekmän som inte har träffat den berörda personen som är de som är bäst lämpade att fatta detta beslut. Det skulle kunna fattas av andra personer, som läkare och personer som har träffat den berörda personen. Jag vidhåller då att det finns principiella invändningar mot denna ordning att Rättsliga rådet är inblandat i denna typ av beslut. Jag tycker också att det finns anledning att tro att det finns problem i fråga om hur Rättsliga rådet arbetar, om vi läser det reportage i Ottar som jag tog upp i min interpellation - att praxis har förändrats över tid utan att det är möjligt för utomstående att analysera varför.

Sedan finns det inte heller någon uppföljning av hur det går för de kvinnor som nekas aborter av sociala skäl. Hur blir det för dessa kvinnor när deras ansökan avslås, och hur går det för barnen som så småningom föds? Det finns ingen som helst information om detta.

Givet allt detta tror jag inte att Socialstyrelsen bryter mot den nu rådande ordningen. Det är mer ordningen som jag ifrågasätter. Jag tror absolut att de arbetar korrekt och som det är tänkt.

Det har hänt mycket i synen på kvinnors rätt till självbestämmande över sina liv och sina kroppar och var beslut borde fattas. Frågan är då om det är rimligt att vi har ett organ som består av domare och politiker som tar livsavgörande beslut om kvinnors kroppar med en närmast total avsaknad av insyn och transparens.