Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Jag tar mig ändå tid att backa något. Det är väldigt viktigt att vi har en abortlag och möjlighet till abortvård som gör att kvinnan själv bestämmer upp till utgången av den 18:e havandeskapsveckan. Merparten av alla aborter sker dock mycket tidigare än så och är medicinska aborter. Det innebär att vi enligt min bedömning har en god abortvård, eftersom så många får möjlighet att göra abort i ett tidigt skede. Information finns om när man behöver ta sitt beslut. Det är alltså en väldigt liten andel som går så långt som till den 18:e veckan.

Enligt beslut i Sveriges riksdag är det upp till den 18:e veckan som vi har fri abort. Därefter har vi en ventil, och det tycker jag är klokt. Det hade jag nog tyckt oavsett vilken veckogräns vi hade haft. Man behöver en ventil för tiden därefter för att kunna hantera vissa fall som hamnar precis mitt emellan. Det är viktigt att vi har en ventil som skapar den här möjligheten att se över situationen och göra en annan bedömning när den lagstadgade tiden för fri abort gått ut, det vill säga efter den 18:e havandeskapsveckan.

Regeringen har som sagt inte för avsikt att ändra lagen. Vi står fast vid nuvarande abortlagstiftning. Det är Socialstyrelsen som handhar detta och som enligt instruktion ska hantera det på ett klokt sätt. De intyg vi får om hur man har gjort detta bekräftar att man skött det väl. Kjell Asplund, som är ordförande för den styrelse som har ansvar för Socialstyrelsen, har intygat att man utfört det på vederbörligt sätt och att man följer förvaltningslagen.

Det rör sig om förhållandevis få personer, och patientsekretessen är absolut i Sverige. Det är svårt att med ett så litet underlag kunna göra stora bedömningar i forskningshänseende. Om vi i forskningssyfte vill kunna följa utvecklingen är det ofta svårt när det handlar om en mindre population. Men allt detta handhas och beslutas av Socialstyrelsen. Det är den förvaltningsordning vi har i Sverige.

Jag tycker dock att det känns nödvändigt att just Rättsliga rådet har den tunga bemanning som det har. Det är två olika nämnder: en särskild nämnd som sköter abortfrågor och en annan nämnd som sköter om andra frågor som kan komma till Rättsliga rådet. Det är erfarna och lagfarna domare, vilket ska borga för att man håller på rättsstatens principer. Det är en sådan person som är ordförande och ska värna rättsstatens principer, hålla i mötena och se till att det fungerar väl. Men även de andra kompetenserna är synnerligen nödvändiga, både den som är direkt medicinsk och den som beteendevetare och kuratorer står för.

Det är också så att allmänheten har insyn. Partiernas representanter finns med. Sammantaget är det 20 personer som alternerar vid Rättsliga rådets nämndsammanträden. Alla behövs inte varje gång, men det roterar; rådet har många ärenden och behöver sammanträda ofta. Därför är det totalt 20 personer inblandade. Men det är förstås också nödvändigt att den här nämnden har en praxis som hänger ihop. Såväl styrelsen som Socialstyrelsens ledning har intygat att man följer den ordning som finns.

Jag tror inte att frågan kan föras längre just nu. Som alltid är det viktigt att följa utvecklingen och se vad man kan göra för att säkerställa att vi följer rättsstatens principer och ser till att det är förutsägbart. Sedan är det så att kvinnan alltid har möjlighet att söka igen, precis som ledamoten nämnde. Den möjligheten och den ventilen finns, om tiden så medger. Men det är inte alltid det fungerar så för enskilda, eftersom det råder en tidspress för den som hamnar i den här situationen.