Fru talman! Denna debatt fokuserar på den humanitära situationen för människorna i Gaza - det lilla landområde som rymmer över 2 miljoner på en yta motsvarande cirka 25 procent av Öland.

70 procent av byggnaderna har skadats eller förstörts. Nära 1,7 miljoner är internflyktingar och ständigt på flykt. EU:s utrikeschef beskriver Gaza i dag som världens största begravningsplats. Vi hör barn som önskar att de dött, som saknar inte bara sin familj utan också allt hopp, beredda att växa upp med målet att kunna utkräva hämnd. Som man sår får man skörda. Det gäller både för Israel och Palestina.

46 procent av barnen upp till fem år väntas lida av akut undernäring inom några månader. Vi hör rapporter om svältdöd. Barn och kvinnor drabbas hårdast. De och vi hör alltjämt om en nära förestående attack mot Rafah, en katastrof en del försöker fly från, återigen norrut, men de möts av budskapet att det är en krigszon.

Gaza är i ruiner, och hoppet är i ruiner. De som kommer att kunna vittna om det som hänt blir viktiga för att klargöra brott mot mänskligheten och krigsbrott. Det gäller handlingar som begåtts både från Hamas med flera terrororganisationer och från IDF.

Fru talman! Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober fördöms tveklöst, liksom gisslantagandet. De borde ha släppts fria, även om inget säger att den israeliska ledningen då skulle ha avslutat kriget mot Hamas. Försvarskriget tenderar nu att utvecklas till ett krig mot en framtida palestinsk stat.

Centerpartiet kräver ett långvarigt humanitärt eldupphör för att säkerställa att tillräckligt humanitärt stöd når in till hjälparbetarna som ska kunna verka i hela Gaza.

När det gäller UNRWA har regeringen tagit ett halvt steg framåt. Bilden lever dock inom regeringsunderlaget att UNRWA ska svältas ut och upphöra för att ersättas av andra. Men, fru talman, UNRWA skapades och har sitt mandat från FN:s generalförsamling 1949 - ett utflöde av Folke Bernadottes humanitära insatser och hans försök att formulera en fredsplan. UNRWA verkar inte bara i Gaza utan på Västbanken, i Jordanien, i Libanon och i Syrien. Det finns inte något annat FN-organ som vill eller kan ta över uppdraget. Tanken var att organisationen skulle säkra flyktingarnas situation i avvaktan på en uppgörelse för fred, inkluderande en lösning för flyktingarna, kompensation eller rätt att återvända.

Alla som vill se en hållbar lösning och talar om en tvåstatslösning måste inse att frågan om flyktingarnas rättigheter också ingår. Krafter i Israel vill se UNRWA försvinna, och det drivs en aktiv kampanj mot UNRWA. Om den lyckas skulle ännu ett ljus släckas, ett litet hopp om framtiden slockna, hos alla som ändå ser UNRWA som ett internationellt stöd för palestinska flyktingar. Alternativet bör förstås bli att Israel som ockupationsmakt enligt internationell rätt får bära de kostnaderna fullt ut, även kostnaderna för återuppbyggnad.