Fru talman! Mörkret rymmer också ljuset. Det är viktigt att ha i åminne även under en sådan här debatt.

Låt oss se nattens händelse, som tidigare har berörts, som ändå en möjlig signal om att man inte vill gå upptrappningens väg. Det gäller både Irans signaler så här långt och Israels agerande.

Låt oss se omröstningen i säkerhetsrådet i går som ändå en intressant signal. Frågan om erkännande av Palestina har levt som en fråga sedan erkännandet av Israel i generalförsamlingen. I gårdagens säkerhetsrådsomröstning röstade Frankrike, Japan och Sydkorea ja till erkännande. Storbritannien och Schweiz lade ned sina röster. Det är ändå en signal att notera.

Vi måste också i en sådan här debatt försöka föra fram hoppet om en bättre morgondag, ett alternativ till våldet för barnet som nu somnar med rädslan som huvudkudde och vaknar till bomber, död och flykt. Det krävs en humanitär vapenvila och öppna övergångar så att humanitärt stöd kan nå in, men det krävs också hopp om en bättre morgondag och att straffrihet inte får råda.

Här är ett bekymmer, vilket utrikesutskottet hörde senast i går, svårigheten att få oberoende granskning av det som händer i Gaza. Här får vi röster från Israel och från Hamas, men vi behöver oberoende granskning. Vi behöver säkra att vi får in det här, precis som i Ukraina.