Fru talman! Jag vill först tacka för anslaget och viljan att ha en riktig och seriös debatt; det upplever jag är alla debattörers avsikt. Men om man vill ha det är det samtidigt viktigt att inte ge sken av att en regering under tuffa omständigheter med hög inflation och i lågkonjunktur på 18 månader kan få fler bostäder byggda och nå upp till Boverkets fastställda behov när man inte själv lyckades med det under något av sina åtta år i regering då det var högkonjunktur och pengar nästan var gratis. Om vi ska ha en riktig och seriös debatt, vilket jag tycker är väldigt bra, behöver vi också debattera hur vi hamnade här för att sedan kunna ta oss härifrån.

Man kan inte trycka på ja- eller nej-knappen i riksdagsbänkarna för att åtgärda problemet i ett klubbslag, utan det krävs många olika saker i ett metodiskt arbete som handlar om det jag sa i ett tidigare inlägg, strukturreformer. Tyvärr tappade vi som land dessa möjligheter eftersom bostadspolitiken inte prioriterades på det sätt den förtjänade.

Jag tycker att ledamoten Beckmans poäng ändå är ett viktigt inslag i en seriös debatt. Vi ska förstås vårda tonen och ha ett konstruktivt debattklimat, men vi behöver fundera på hur man kan lyfta upp bostadsbyggande som en viktig del i regeringens politik. Det är därför vår regering har beslutat att lägga det tillsammans med infrastrukturfrågorna på samma departement, för att se hur man får ihop samhällsbyggarfrågor och inte byter departement från tid till annan med de tidstapp det innebär i reformarbetet. Det verkar i alla fall vara så eftersom det saknades ganska många reformer under de två senaste mandatperioderna. Det är inte att ducka för ansvar att försöka förstå hur vi hamnade där vi är, utan det är en del av en seriös debatt. Det är därför som vi steg för steg har börjat ta tag i de många problem som finns när det gäller strukturreformer som behöver komma på plats.

Den rådande akuta situationen med en dramatisk nedgång i bostadsbyggandet tar vi på största allvar. Det är fortsatt viktigt att ha fokus på de reformer som ger ett bättre fungerande byggande på lång sikt men också på de åtgärder som kan dämpa effekterna på kort sikt. Att rädda jobb och hålla kvar kompetent arbetskraft i sektorn så att vi står bättre rustade när konjunkturen väl vänder än efter 90-talskrisen och finanskrisen är en fråga som regeringen förstås tar på stort allvar, och det är en av anledningarna till att vi höjt rotavdraget. Det är också en av anledningarna till att jag i interpellationssvaret lyfter fram systemet med stöd vid korttidsarbete.

Jag utesluter inte att det kan behövas ytterligare åtgärder, och jag vet att arbetsmarknadsminister Johan Pehrson är väl införstådd med situationens allvar eftersom vi är en samarbetsregering som arbetar tillsammans. Som jag har sagt i tidigare inlägg har regeringen vidtagit en hel del åtgärder. Men vi har mycket kvar och kommer att återkomma till riksdagen, vilket jag ser fram emot.

Vi måste dock hålla i inflationsbekämpningen. Vi ser att det börjar ljusna och att räntorna är på väg nedåt. Men den höga inflationen är ju en huvudorsak till att vi är där vi är, så det gäller att vara uthållig i detta arbete.