Fru talman! Jag vidhåller att vi inte kan mäta framgång i antalet strategier utan att vi måste titta på innehållet och resultaten. Det är precis det perspektivet som tyvärr har varit frånvarande i svensk biståndspolitik så länge, det vill säga resultaten.

Landsfönstret kommer att vara detsamma som i fjol. Det är en minskning jämfört med året innan, vilket i sin tur var en minskning efter den kapning av biståndet till Palestina som den tidigare regeringen gjorde. Vi kommer att fortsätta arbeta i en ny bilateral strategi, och vi kommer att investera stora medel i detta.

Vi arbetar också med någonting annat som är helt avgörande för oss, nämligen att säkerställa att resurserna alltid hamnar i rätt händer och aldrig hamnar i fel händer. Det kanske är synen på just detta som är den stora vattendelaren i den här debatten: Vi ser till att vi har kontrollmekanismer. Det hade naturligtvis varit bättre om de hade varit på plats tidigare, och jag beklagar att de inte var det. Men nu tar regeringen det ansvaret och säkerställer att mekanismerna och insynen kommer på plats.