Fru talman! Tack till statsrådet för svaret! Jag kan börja med att konstatera att Andreas Carlson är ett av mina favoritstatsråd. Syftet med interpellationen är alltså inte att plocka billiga poäng eller peka finger åt statsrådet eller regeringen. Det handlar inte heller om att försöka visa upp sig för sin valkrets. Jag är som bekant boende i Danderyd. Interpellationen handlar om en byggsektor som har kraschat, om Natoanslutningen, om Malmbanans utmaningar och om vår civila beredskap. Det handlar ytterst om att skapa framtidstro.

Vi vet alla att både infrastrukturprojekt och bostadsbyggande inte är något som blir av i en blinkning. I byråkratins Sverige, där allt överklagas - i vissa fall in absurdum -, har vi extremt långa ledtider. Det vi beslutar om i dag är på plats om 10-15 år, i bästa fall. Det är jag väl medveten om. Men det betyder inte att vi själva ska fördröja processen genom att skjuta saker som kan beslutas i dag på framtiden. Det betyder snarare att vi aktivt ska försöka lösa upp de knutar som kan tyckas finnas i systemet. Dessutom går det faktiskt att göra saker medan de lite större frågorna bereds i sedvanlig ordning, till exempel ta ekonomiskt ansvar för hamnen och flygplatsen i Skellefteå.

Jag besökte Skellefteå för några veckor sedan. De berättade bland annat att flygplatsen där behöver en ny terminal till en kostnad av ungefär 800 miljoner kronor. Om jag förstod det rätt är flygplatsen i Skellefteå kommunalt ägd, och det betyder då att kommuninvånarna i Skellefteå måste ta ansvar för en investering som i mitt tycke är statens ansvar. Detsamma gäller hamnen. Där handlar det också om miljardinvesteringar som vi skjuter över ansvaret för på kommunen. Nu är ju Skellefteå en välmående kommun, men är det statens syn på detta att kommunerna får lösa sina problem själva? Vad har vi i så fall för svar till mindre resursstarka kommuner, till exempel Boden, som står inför samma utmaningar men inte har samma förutsättningar att själva göra miljardinvesteringar?

En sak återstår alltså. Jag kan förtydliga min fråga. Är statsrådet beredd att genom till exempel statliga garantier eller lån med förmånliga villkor, kanske rent av till statslåneränta, stötta dessa kommuner för att lösa en del av de här frågorna innan vi hamnar i en situation där problemen skjuts på framtiden?