Fru talman! Visst stämmer det att myndigheterna har långtgående befogenheter och att man som minister inte kan gå in och styra en myndighet. Det är vi alla väl medvetna om. Men regeringen kan titta på helhetsgreppen och se om det finns problem i myndigheternas sätt att agera. Regeringen kan styra myndigheterna via regleringsbrev, och man kan också frånta myndigheterna verksamheter som man uppfattar att de inte sköter på ett fullgott sätt eller ge dem andra direktiv kring detta. Det finns alltså möjligheter att agera, även om man naturligtvis inte kan gå in och ändra ett direkt beslut.

Inför den här debatten har jag fått till mig från människor hemma i Halland att jag även borde lyfta det kulturhistoriska värdet i de hamnar som riskerar att försvinna, för ett sådant värde finns. Halland är ett gammalt län med starka fisketraditioner, och exempelvis Glommen, Träslövsläge och Bua har stora sådana värden.

Jag sa dock att den här debatten inte handlar om det utan om Sveriges livsmedelstrygghet och livsmedelsberedskap i kris, i orostider och i värsta fall i händelse av krig. Det är just därför det är så viktigt att vi i dessa tider när vi ser oro i omvärlden men ändå har fred, trygghet och stabilitet hemma i Sverige också ser till att bevara både jordbruksmarken för de gröna näringarna och hamninfrastrukturen för de blå näringarna.

Min avslutande fråga är: Kommer de som yrkesfiskar att känna sig trygga när de läser livsmedelsstrategin? Tas detta upp på ett sådant sätt att det verkligen tryggar de blå näringarnas förutsättningar?