Fru talman! Vi kan konstatera att den mat som vi inte kan producera i tider av fred när allt är frid och fröjd kommer vi aldrig att kunna producera i tider av kris eller ytterst krig, oavsett om den kommer från blå eller grön livsmedelsproduktion. Det präglar också mycket av det arbete som sker på mitt departement i dessa dagar. Vi försöker stärka vår beredskap, och grunden till det är ett ännu mer robust lantbruk i botten med ännu mer robusta delar även av den blå livsmedelskedjan.

Med det sagt: En robust infrastruktur är viktig både i fredstid och i orostid. Det är dock Havs- och vattenmyndigheten som har i uppdrag att lämna uppgifter om de områden som bedöms vara av riksintresse för yrkesfisket. Myndigheten genomför återkommande bedömningar av riksintresset för yrkesfisket, där även hamnarna ingår. Det betyder att myndigheterna även kommer att genomföra nya framtida bedömningar.

Jag vet att hamnar och logistiklösningar är helt avgörande för att råvaror ska kunna transporteras in i livsmedelskedjan, och Landsbygds- och infrastrukturdepartementet, där samhällsplaneringsfrågorna ingår, har många områden som på ett avgörande sätt berör varandra. Det uppdrag som Jordbruksverket nu arbetar med, som syftar till att kunna bidra till en bättre samverkan mellan berörda aktörer avseende hamninfrastruktur, är självklart viktigt för att fiskefartyg, hamnar och beredningsföretag ska kunna utvecklas och möta varandras behov, just för att vi ska kunna skapa en ännu mer robust kedja för sjömat till konsumenterna.

Som nämndes, fru talman, är det här förslaget fortfarande ute på remiss. Jag tror att ledamoten mycket väl vet att en enskild minister inte styr myndigheterna. Det är det regeringen som gör. Myndigheterna har långtgående befogenheter, men självklart för vi en ständig dialog med de myndigheter som man på ett eller annat sätt ansvarar för.