Fru talman! Jag tycker att mycket av det som landsbygdsministern säger låter väldigt bra. Företagen ska kunna växa längs hela den blå värdekedjan, hör vi. Men då vill det också till att vi har kvar en fungerande infrastruktur för yrkesfisket även framöver. En fungerande infrastruktur handlar naturligtvis om fiskefartyg, vilket producenterna står för själva, men det handlar framför allt om att ha tillgång till landnings- och hemmahamnar i hela Sverige, längs hela vår 200 mil långa kust. Det krävs naturligtvis också tillgång till varv och möjlighet till underhåll av fartygen liksom tillgång till både lager- och beredningsmöjligheter för den fisk och de skaldjur som man landar samt naturligtvis transporter därefter.

I svaret på interpellationen lyfter ministern att det är viktigt med samverkan. Den uppfattningen delar jag. Det är viktigt att alla delarna i kedjan samverkar, och då håller det naturligtvis inte om fundamentet i form av hamnar håller på att erodera och försvinna.

De svenska hamnarna är själva grundförutsättningen för ett fungerande fiske. Jag värnar kanske framför allt om det småskaliga kustnära fisket, som är det fiske där vi har allra flest fiskefartyg i dag. Av 960 licensierade fiskefartyg i Sverige är tre fjärdedelar kopplade till det småskaliga kustnära fisket. Samtidigt är det just deras hemmahamnar som håller på att försvinna i och med initiativet från Havs- och vattenmyndigheten. Det här håller inte ihop.

Dessutom är det det småskaliga kustnära fisket som till allra största delen fiskar för humankonsumtion, medan det större pelagiska fisket i mycket större utsträckning fiskar för foder. Av den anledningen är det särskilt viktigt att se till att vi har kvar infrastrukturen för det småskaliga kustnära fisket. I händelse av kris eller krig är det ju en del av vår beredskap.

När Havs- och vattenmyndigheten gjorde sin bedömning, som är ute på remiss fortfarande, satte man upp en kriterielista utifrån vikt, värde och segment där de tio främsta inom respektive område skulle lyftas fram. Listan landade därmed på 29 hamnar. Man konstaterade att man inte kunde ta hänsyn till kris och krig i den bedömning man gjorde. Tvärtom skrev man så här kring riksintresse: "Mot bakgrund av detta bedöms exempelvis en spekulativ framtida funktion som alltför vaga motiv för utpekanden."

Den spekulativa framtida funktionen handlade just om att Sverige skulle kunna hamna i någon form av kris där vi skulle behöva de här hamnarna igen. Men under tiden skalar man i stället bort dem.

Regeringen måste ta ansvar i den här frågan. Man kan inte låta myndigheterna ta ansvar om de inte klarar av det, och därför återkommer jag till frågan vad regeringen tänker ta för initiativ för att trygga infrastrukturen.

Jag förstår att det blir ett uppdrag till Jordbruksverket att titta på helheten och att det är viktigt med samverkan, men under tiden som dessa utredningar pågår kommer våra hamnar att försvinna. Vad gör ministern här och nu för att hindra den utvecklingen?