Fru talman! Jag tackar ministern för en god ansats i frågan. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi får bukt med de problem som faktiskt finns.

Vi pratar inte i huvudsak om de mindre skogsägarna - de är ju oftast själva jägare - men det gäller ändå att få någon form av balans i detta. Jag tror inte att någon förutom de stora skogsbolagen längre tror på den ensidiga kopplingen mellan betesskador och älgpopulation, fru talman. Självklart är det så, vilket jag har sagt tidigare, att flera viltarter påverkar. Också tillgången på flera olika fodertyper och annat påverkar.

Frågan blir någonstans också om detta med 5 procents skador innebär rimliga förutsättningar. Hur såg det ut tidigare? Jag kan efter samtal med väldigt många skogsägare konstatera att det är vid mycket få tillfällen som det har varit enbart 5 procents skador i någon form på tallskog. Jag tycker att det är viktigt att vi inför åtgärder för att minska dessa skador, inte minst genom att spara olika foder - RASE, brukar vi säga - och det tycker jag att vi ska utbilda så många som möjligt i.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis bara konstatera att vi definitivt inte kan ha en situation där de stora skogsbolagen gör som de vill och ensidigt beslutar om vad, hur mycket och vilka arter som ska finnas i just deras skogar. I stället måste vi seriöst utreda dessa exempel och, enligt mig, avarter till älgskötselområden där man både medvetet och utan påföljder så kraftigt har avvikit från den beslutade tilldelningen.

Jag hör vad minister Kullgren säger, men jag kommer att ånyo trycka på om vi inte ser att det blir något resultat i frågan.