Fru talman! Jag tackar minister Kullgren för resonemanget.

Jag kan väl konstatera att inte heller jag vill skapa en situation där vi i riksdagen bestämmer exakt hur det ska se ut. Jag vill också att besluten ska fattas så nära dem de berör som möjligt. Men samtidigt ser jag en oroande utveckling för den framtida jakt- och viltförvaltningen när det gäller älg. Jag har tagit del av flera älgskötselområdens statistik och avskjutningsdata, fru talman, och låt mig här ge tre exempel på vad jag menar är minst sagt grova avvikelser från länsstyrelsernas beslut.

Detta är alltså fakta från älgskötselområden som helt eller i mycket stor utsträckning ägs av de stora skogsbolagen. I område ett har man skjutit älg i en mängd som överstiger länsstyrelsens beslut med 32 procent. Område två har 23 procents överskjutning, och i område tre är det hela 58 procents överskjutning. Dessa överskjutningar har vad jag vet skett utan någon som helst påföljd från myndigheter eller stat.

Samtidigt konstaterar jag att älgstammen inom flera områden har sjunkit kraftigt. Som vi var inne på tidigare har den sjunkit med säkert 35-40 procent sett över hela landet. Västerbotten sticker ut med en halvering av älgstammen på tio år, och i Norrbotten har älgstammen minskat med 47-50 procent. Flera jaktlag i södra Sverige vittnar också om att de faktiskt avstår från att skjuta sin tilldelning på grund av bristen på älg.

Fru talman! Om vi granskar länsstyrelsernas viltdata kan vi konstatera att man i en betydande del av älgskötselområdena inte lyckas skjuta den tilldelade avskjutningskvoten, vilket uppenbart beror på bristen på älg. Samtidigt vet vi, som jag sa tidigare, att flera jaktlag frivilligt avstår från att skjuta - och detta sker alltså samtidigt som vi ser att flera stora skogsbolag faktiskt skjuter uppemot 50 procent över sin tilldelning.

För mig framstår dessa exempel som tydliga bevis på att dagens älgförvaltning tyvärr har havererat. Om detta får fortsätta kommer det att leda till att älgstammen inte bara blir rödlistad som art utan även förlorar sin roll som ett mycket viktigt jaktbart vilt med mycket långa jaktliga och kulturella traditioner i vårt land.

Vi socialdemokrater har i flera år menat att dagens älgförvaltning, som ska ske i samverkan mellan jägare och skogsägare i älgskötselområden styrda av tre skogsägare samt tre representanter för jägarna och där markägarna alltid har ordförandeposten och utslagsröst, tyvärr har misslyckats med sitt uppdrag. Det finns nu en majoritet i Sveriges riksdag, fru talman, som stöder kravet på en moderniserad klövviltsförvaltning där man ser till hela klövviltstammens påverkan på skogen men även får i uppdrag att titta på fodertillgången för viltet, för att skapa en tydligare och rättvisare bild av den sammanvägda situationen för både skog och vilt på platsen.

Min fråga till minister Kullgren blir: Kommer ministern när tillkännagivandet från riksdagen är beslutat att påskynda en klövviltsförvaltning där även ordförandeskapet är antingen växlande eller opartiskt?