Fru talman! Vi debatterar i dag ett betänkande med en rad förslag angående polisfrågor från allmänna motionstiden. För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att det finns tillräckligt många poliser och att de poliser som är verksamma har en bra arbetsmiljö, att kompetensförsörjningen och fortbildningsnivån är god och att nya arbetsmetoder för ett mer effektivt arbete utvecklas.

Jag skulle vilja ansluta mig till Louise Meijer, som i sitt anförande nämnde vikten av att arbeta mot mäns våld mot kvinnor. Det är också en otroligt viktig fråga för oss i Vänsterpartiet, och vi har prioriterat den i många år.

Om vi på allvar ska komma till rätta med mäns våld mot kvinnor måste vi arbeta på ett annat sätt. Polisen måste få bättre resurser att rikta in sig på det arbetet. Kvinnojourerna måste också få ökat, inte minskat, stöd.

Vänsterpartiet har lagt fram flera förslag. Jag har i dag valt att lyfta upp frågan om att bygga upp och stärka tilliten och förtroendet för polisen i samhället i stort och i områden som är politiskt eftersatta i synnerhet.

Vi är helt medvetna om att det stora flertalet poliser gör ett alldeles utmärkt och bra arbete. Vi ser dock att det finns det som kan bli bättre och som kan utvecklas.

Polisens arbete i utsatta områden är av stor vikt för att vända en negativ utveckling och bromsa kriminaliteten. Det är dock svårt för polisen att verka för en positiv förändring om den inte har lokalbefolkningens förtroende.

För att bygga upp ett bra förebyggande arbete som motverkar kriminalitet krävs ett gott samarbete mellan lokalsamhället och polisen. Det har vi sett bland annat i vårt grannland Danmark men också på flera orter i vårt eget land. Men för att det här ska lyckas krävs ökad tillit till polisen.

Tyvärr tyder flera händelser de senaste åren på att etnisk profilering sker inom polisens verksamhet. Detta leder till att vissa personer i högre grad pekas ut av rättsväsendet. Det skadar förtroendet för rättsväsendet och för samhällets demokratiska uppbyggnad.

Att polisen gör fler kontroller i utsatta områden kan inte förklara hela problematiken. Polisens arbetsmetoder får inte baseras på fördomar. Det leder till misstro mot polisen i de områden som är allra mest i behov av polisens insatser.

För att det ska vara möjligt för polisen att bygga tillit och förtroende hos de boende i ett utsatt område måste det finnas garantier för att etnisk profilering inte förekommer. Varje gång polisen agerar rasistiskt raserar den förtroendet från de boende i området.

Jag anser därför att det är positivt att frågan om etnisk profilering har lyfts upp av polisen själv genom Brås rapport. Samtidigt befarar jag att det blir mycket svårt för myndigheten att åstadkomma verklig och positiv förändring i det rådande politiska läget.

I stället för att lägga fram fler repressiva förslag som medför ökad risk för diskriminering bör regeringen ge Polismyndigheten i uppdrag att långsiktigt förstärka mångfaldsarbetet och fördjupa den mångkulturella kompetensen hos myndighetens anställda. Vidare måste Polismyndigheten få i uppdrag att särskilt stärka förtroendet hos människor i politiskt eftersatta områden i brottsförebyggande syfte. Det är helt nödvändigt om vi ska komma till rätta med nyrekryteringen till gängen och den ökande kriminaliteten.

Diskrimineringsförbud gäller endast inom samhällsområden som anges i lagen, bland annat arbetslivet, utbildning och hälso- och sjukvård. Det finns ingen särskild bestämmelse som rör polisiär verksamhet.

I diskrimineringslagen finns en generell bestämmelse som förbjuder diskriminering när offentligt anställda bistår allmänheten med upplysningar, vägledning, råd eller annan sådan hjälp eller på annat sätt i anställningen har kontakter med allmänheten. Denna bestämmelse är alltså tillämplig på anställda hos Polismyndigheten men endast i de angivna situationerna.

I betänkandet Ett utökat skydd mot diskriminering föreslås att diskrimineringslagen utvidgas till att omfatta ett förbud mot diskriminerande polisiära ingripanden. Betänkandet, som nu remissbehandlas, bereds i Regeringskansliet.

Brå, Brottsförebyggande rådet, har studerat polisens arbete med profilering och likabehandling och publicerat resultatet i rapporten Polisens arbete med profilering och likabehandling.

Studien tillkom genom en önskan hos Polismyndigheten att en oberoende part utreder hur detta arbete ser ut på olika nivåer i organisationen. Syftet med rapporten är att den ska bidra till Polismyndighetens utvecklingsarbete inom området.

Brå gör bedömningen att Polismyndigheten står inför flera utmaningar. I rapporten finns dock flera förslag och goda exempel på hur myndigheten kan arbeta vidare för att främja likabehandling och motverka diskriminerande etnisk profilering. Arbetet måste betraktas som en ständig process som kräver kontinuerlig uppföljning.

Det är viktigt att de här förslagen fullföljs och blir verklighet. Särskilt viktigt är det att polisen har fingertoppskänsla, inte minst när det gäller barn och ungdomar eftersom de är sårbara för att hamna i händerna på nätverkskriminella, som är skickliga på att använda dålig erfarenhet av polisen för egna syften.

Med det yrkar jag bifall till reservation nummer 18.