Herr talman, ledamöter och åhörare! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 4, men jag vill poängtera att vi står bakom alla våra reservationer.
Denna debatt tar upp det viktiga området familjerätt. Många viktiga frågor innefattas inom familjerätten, och allt kan inte belysas i detta anförande. Så, herr talman, jag tänkte i mitt anförande i dag tala om vikten av familjemedling och av att den sker i ett tidigt skede vid separationer.
Barnets väl och barnets bästa ska alltid vara i fokus; det är något vi aldrig kan tumma på.
Deltagande i familjemedling ska vara obligatoriskt, och familjemedling ska också ske så fort det står klart att föräldrarna ska gå skilda vägar. I samband med detta bör också en särskild stödperson utses åt barnet. Genom en särskild stödperson kan barnets intressen vid en familjemedling tillgodoses bättre än vad som är fallet i dag.
I dag erbjuds ofta frivilliga samarbetssamtal mellan ett par som ska separera, men det är föräldrarna själva som måste ta initiativ till dessa samtal. Dessutom kan den ena parten eller båda neka till en dialog med den andra föräldern utan några direkta konsekvenser.
Problematiken, herr talman, är att om man väntar alltför länge med att diskutera lösningar som är bra för barnet vid en separation är risken hög att konflikten blir ännu mer infekterad, och chansen att komma överens blir mindre än om man hade haft en medling i ett tidigare skede.
Enligt lagen ska fokus ligga på barnets bästa. Trots detta överskuggar ofta föräldrarnas intressen barnperspektivet när en lösning för vårdnad och boende diskuteras.
Sverigedemokraterna vill se att större fokus hamnar på barnets behov. Det är barnet som ska ges möjlighet att ha en relation med sina föräldrar, sina mor- och farföräldrar och sina kusiner även efter en separation. Här vill vi se att kommunens familjerättsenhet vid separationer sammankallar berörda parter till samarbetssamtal så fort man får information om att ett par ska separera.
Samtalen ska vara obligatoriska, och målsättningen för dessa samtal ska vara att föräldrarna gemensamt tar ett helhetsansvar för vad som är bäst för barnet, inte för dem själva. Kommunens familjerättsenhet ska självfallet vara neutral och bistå och ge information till båda parterna på ett likvärdigt sätt. Ingen part ska favoriseras.
För barnet är den bästa lösningen att båda föräldrarna är en del av barnets uppväxt, och vi vill se en mer långtgående familjemedling än den vi i dag ser i våra kommuner. Sverigedemokraterna vill se en familjemedling som den som finns i vårt grannland Norge. Där har man tidig medling, och resultaten har varit goda.
Det är av stor vikt att vi når föräldrar redan i inledningen av en separation så att myndigheter kan ges bästa möjliga förutsättningar att nå fram till en lösning mellan föräldrarna som också, efter rådande omständigheter, är den bästa möjliga lösningen för barnet.
För att kvalificera sig till uppdraget som familjemedlare ska man bedömas genom enskilda samtal och genomgå en fördjupad utbildning så att den som har uppdraget som familjemedlare är lämplig för uppdraget och har fullgoda kunskaper för den sortens konflikter.
Fokus hos föräldrarna och den tillförordnade familjemedlaren ska vara att hitta samförståndslösningar som först och främst fokuserar på barnets bästa. Det är barnperspektivet som ska prioriteras, inte föräldraperspektivet.
Tillkännagivanden riktades till föregående regering om att det bör göras en översyn av vilka kunskapshöjande åtgärder som kan behövas för de personer som arbetar med familjerättsliga frågor. Det är ett arbete som vi nu följer upp inom Tidösamarbetet.
För barn som ser den trygga vardagen dras sönder kan det skapas men för livet, herr talman, och det är därför det är så viktigt att vi tidigt gör vad vi kan för att mildra denna upplevelse för barnet.
Vi kan verka för att förbättra situationen för dessa barn och undvika långa rättsprocesser, med både ekonomisk och emotionell påfrestning som följd. I värsta fall kan det få långtgående negativa konsekvenser för barnets utveckling, till exempel när det kommer till social kompetens.
En god dialog i inledningen av en separation ökar möjligheterna till bra långsiktiga lösningar. Om båda föräldrarna tar ansvar för vad som är bäst för barnet och inte använder de gemensamma barnen som ett slagträ mot varandra skapas också förutsättningar för att barnet, trots omständigheterna, ska få en trygg och bra uppväxt där vårdnad och boende kan fungera väl trots en separation.
Tidiga samarbetsavtal är det tillvägagångssätt som vi anser ser till barnperspektivet vid separationer och vårdnadstvister mellan föräldrar. Samtidigt, när det väl blir en juridisk tvist, vill vi se att domaren i målet träffar barnet personligen och lyssnar till barnets åsikter och önskemål. Detta ökar domarens förståelse för barnets situation, och det kan därför bidra till att domaren fattar beslut som tar större hänsyn till barnets intresse.