Herr talman! Jag tackar ledamoten Larry Söder för svaret.

Jag utgår från, och det är jag säker på att alla svenskar i det här landet gör, att partierna lägger handling bakom sina ord här i kammaren, på partikongresser och riksting och vad deras partiledare säger, det vill säga röstar så som de har uttalat sig.

KD har till Rädda Barnen sagt att man vill se en utredning om det här. Man har gett ett löfte om det. KD har uttalat att barn ska ha rätt till eget ombud vid vårdnadstvister och att man redan i dag driver det. På riksdagens bord finns nu ett förslag om att tillsätta den här utredningen för att barn ska få möjlighet till ombud i de här processerna.

Som nämndes enades vi partier i civilutskottet under förra riksmötet, förra året, om att det behövs en utredning för att se över tidsgränsen i bodelningsfrågor, för det är ett våldsinstrument som framför allt våldsutövande män använder sig av. Det skedde bland annat på initiativ från oss socialdemokrater, men många partier var iblandade. Och vi har verkligen uppskattat den goda dialogen i utskottet om detta. Vad skiljer då den här frågan från detta? Varför kan inte alla partier också i den här frågan, åtminstone sju av åtta, gemensamt säga till regeringen: Gör nu det här, för vi har en bred enighet i riksdagen.

Hittills har ju regeringen inte gjort något på det här området över huvud taget. Tvärtom får vi som står utanför Regeringskansliet uppfattningen att frågan blockeras av Moderaterna, som var det enda parti som sa nej till detta i Rädda Barnens undersökning.

Vad är det som hindrar Kristdemokraterna från att gå med oss och se till att utredningen nu blir verklighet?