Fru talman! Vi pratar ofta i debatter här i kammaren och i stort sett varje dag i medierna om våld, om skjutningar och mord, om allvarliga brott. De är alldeles för många, för grymma och för förödande.

Polisen har här en mycket viktig, många gånger avgörande, roll för att skapa och återskapa trygghet.

Jag vill ta tillfället i akt att tacka er, alla poliser och alla polisanställda, för de insatser ni gör dygnet runt året runt för oss alla i Sverige.

Centerpartiet har stått bakom de historiskt och välbehövligt stora ökade resurser till svensk polis som nu förverkligas.

Polisen ska arbeta både brottsförebyggande, brottsbekämpande och brottsutredande och med allmän ordning och reda i många olika sammanhang. Det man dock slås av är att det sällan i regleringsbrev eller andra dokument sätts som mål att minska brottsligheten eller att brotten inte ska begås.

Flera har nämnt i debatten den studieresa som justitieutskottet gjorde till New York. Där hade de lokala polischeferna inte primärt fokus på uppklaringen, utan det viktigaste var fokus på hur många brott som begicks och att antalet skulle minska. Jag ska återkomma till det.

Flera har också nämnt polisiär närvaro. Sällan har vi väl pratat så mycket om det som nu, till exempel i förra veckans debatt om visitationszoner.

Det har i Danmark - trots frånvaron av mer gedigen forskning och utvärdering av de danska zonerna - sagts att det främsta skälet till att man fick ned brottsligheten var den ökade polisiära närvaron, som var kontinuerlig över lång tid, och att det var det som gav resultat.

Vi vet att en på alla sätt tillgänglig polis gör att medborgarna får förtroende och både anmäler brott och framför allt medverkar i utredningar på ett helt annat sätt än om polisen bara kommer om det har hänt något - om ens då.

Då kommer jag till det som Centerpartiet lyfter fram i motioner och i andra sammanhang - att majoriteten av de brott som begås i Sverige är mängdbrott, som huvudsakligen hanteras enbart av polisen. Det är olaga hot, skadegörelser, stölder, misshandel och ofredanden.

Dessa brott rör och berör många. De drabbar enskilda men även föreningar och småföretagare. Det är många brottsoffer, och brotten sker över hela landet.

Vi har tidigare tagit del av Riksrevisionens rapport, som visar att mängdbrotten inte hanteras effektivt inom polisen. Riksrevisionen bedömde läget som allvarligt.

Att vi löser mängdbrotten är en viktig del av upprätthållandet av samhällskontraktet, som har nämnts av andra - att man själv följer alla lagar och att man kan förvänta sig samhällets agerande och reaktion när man blir utsatt för brott, oavsett brottets straffvärde. Ett brott är ett brott. Att vi löser detta är avgörande för förtroendet och tilliten för polisen och rättsväsendet.

Vi har också tagit del av branschrapporter. En studie visar att så gott som alla utredningar av stölder i butik lades ned eller att anmälan avskrevs direkt. Det är oacceptabelt.

Det som då är slående är att företrädare för regeringspartierna här låter nästan som om de är en del av oppositionen. Ni har tagit på er ett stort ansvar, och det förpliktar er att inte kräva något av polisen utan att leda polisen, att agera och se till att brottsligheten minskar. Ni har tagit på er ett ansvar, och det förpliktar.

Fru talman! Landets 290 kommuner ser olika ut, men invånarna i dessa kommuner har alla samma rätt att ha en närvarande polis - inte alltid en lokalt placerad polis men en som är närvarande och tillgänglig.

Det behövs en lokalt närvarande polis i hela landet med kompetens inom just mängdbrott men även inom sexualbrott, mäns våld mot kvinnor och våld mot barn, för när det gäller sexualbrott och våld mot kvinnor och barn är hela Sverige ett utsatt område.

Det behövs särskild kompetens hos polisen att utreda de här brotten, och där behöver mer göras.

En Brårapport visar att det förebyggande arbete där specialutbildade poliser har fokus på att männen, förövarna, ska sluta begå brott har varit framgångsrikt. Vi ser positivt på det, men även här behöver mer göras.

Nu pratar vi äntligen om det som i större utsträckning borde vara polisens primära mål. Det kan inte vara att lagföra fler eller utreda snabbare, utan det måste vara att förhindra att brott begås och minska brottsligheten. Det borde uttryckas i regeringens mål i regleringsbreven att brotten måste bli färre. Det är förebyggande på riktigt.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 4, som rör den polisiära förmågan i hela landet, både på landsbygd och i storstad.