Fru talman! Det har varit en väldigt lång resa runt dessa frågor. En del anser att det har gått alldeles för fort. Det kan inte jag tycka när man ser startpunkten för ungefär 17 år sedan.

Kommer detta att bli en revolution, eller kommer det att bli någonting annat? Kommer vi att sticka ut väldigt mycket i Norden? Det har vi redan diskuterat. Det kommer vi förstås inte att göra. Detta är ändå en ganska modest förändring.

Det har varit en enorm uppmärksamhet kring förslaget i jämförelse med exempelvis Natofrågan, som jag tycker är lite större än den här marginella förändringen. Jag tänkte göra en liten historisk exposé för allas skull, så att vi vet vad vi talar om.

Sverige införde världens första könstillhörighetslag 1972. Det kan vi vara stolta över. Nu har det gått ett antal år, 52 år, och nu ska vi ändra den. Man kan säga att det inte har varit så väldigt snabba tag, eller hur?

Den prövning vi har haft av identifikation av kön i dag är en lika omfattande process som inför underlivskirurgi. Det har jag kunnat sitta och lyssna på och se på i just Rättsliga rådet som har fattat beslut om det.

Våra nordiska grannländer skiljer på det juridiska könet och medicinska ingrepp och har separat lagstiftning för detta. Deras erfarenheter pekar på att de farhågor som lyfts fram i debatten i Sverige inte har infriats. Med den nya könsidentitetslag som ligger på riksdagens bord blir Sverige faktiskt sist i Norden att göra denna uppdelning.

År 2013 avskaffades kravet på sterilisering för byte av könstillhörighet. Förstår ni? Det är inte så länge sedan. Det var ganska många som höll igen och inte försökte byta kön under den perioden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Frågan om att separera juridiskt kön har vi diskuterat väldigt länge. Alliansregeringen tillsatte en utredning för att se över könstillhörighetslagen i februari 2014, för tio år sedan. Betänkandet Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering överlämnades till den dåvarande ministern Gabriel Wikström i januari 2015 - ni förstår. Här fanns förslag om att dela upp lagen i två delar, införa självbestämmande, sänka åldersgränsen för underlivskirurgi och ha en 12-årsgräns för ändring av juridiskt kön. Det var då.

År 2018 presenterade den nya S-MP-regeringen en inriktning för en modern könstillhörighetslagstiftning. Förslagen kom från 2014 och fick väldigt kraftig kritik, och frågan försvann under en period från vårt bord.

År 2021 återkom Löfvenregeringen med ett nytt förslag, som skickades ut på remiss. Förslagen i utkastet till lagrådsremiss innebar att alla förslag kring kirurgi på omyndiga ströks. Även alla förslag om att omyndiga skulle kunna ansöka själva, alltså utan vårdnadshavare, ströks. Åldersgränsen sattes dock fortfarande till 12 år för förändring av juridiskt kön, och det huvudsakliga myndighetsansvaret flyttades alltjämt från Socialstyrelsen till Skatteverket vid första ansökan. Förslaget omarbetades sedan efter kritik.

Sedan kommer vi till den 2 juli 2022. Då lade Anderssonregeringen fram sitt färdiga lagförslag i en lagrådsremiss - lagrådsremiss nummer två i detta ärende. Förslaget innebar att tidigare förslag om att flytta ansvaret från Socialstyrelsen till Skatteverket ströks men att dagens ordning med myndighetsprövning och krav på läkarutlåtande behölls. Självbestämmandet hade alltså tagits bort. Åldersgränsen för att ändra sitt juridiska kön flyttades upp till 16 år i stället för 12.

Det förslag som nu ligger på bordet och som vi nu diskuterar är just det förslaget.

Det har som sagt varit en väldigt lång process. I den senaste remissrundan, som gick ut 2021, deltog 150 aktörer av olika slag. Därefter omarbetades förslaget, och i det lagförslag som ligger på bordet har också Lagrådets synpunkter omhändertagits.

Så vad gäller? Lagförslaget innebär att den som vill ändra sitt juridiska kön måste ansöka om det. Till ansökan måste lämnas ett intyg från legitimerad läkare, normalt en psykiatriker, eller legitimerad psykolog. Åldersgränsen är 16 år, och föräldrars tillstånd krävs. Ansökan ska sedan skickas till Socialstyrelsen, som fattar beslut.

För att få bifall på ansökan krävs att det kön som framgår av folkbokföringen inte stämmer överens med personens upplevda könsidentitet och att det kan antas att personen kommer att leva i denna könsidentitet under överskådlig tid. Om dessa kriterier inte är uppfyllda ska ansökan inte bifallas av Socialstyrelsen. Det måste alltså vara väl grundat.

Kan vem som helst få sitt juridiska kön ändrat? Nej, enligt lagförslaget krävs det att sökanden upplever att det kön som framgår av folkbokföringen inte stämmer överens med könsidentiteten och att det kan antas att sökanden kommer att leva i denna könsidentitet "under överskådlig tid", precis som jag sa tidigare.

Betyder detta att personer kan ändra juridiskt kön utan att genomgå behandling för att förändra sin kropp? Så är det redan i dag. Den som beviljats ändring av juridiskt kön enligt dagens lagstiftning kan få det vid första ansökan oavsett om personen genomgår medicinsk eller kirurgisk behandling eller ej.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Det har förekommit väldigt mycket idéer om hur detta ska gå till. Kan till exempel ungdomar själva besluta om att ändra sitt kön medicinskt? Nej, för medicinsk och kirurgisk behandling gäller samma åldersgränser som förut: 18 eller 23 år beroende på typ av behandling. All medicinsk och kirurgisk behandling är högspecialiserad vård. Vi lämnar alltså över ansvaret till dem som ska ha hand om detta, det vill säga professionen.

Kan ungdomar gå till skolsköterskan eller en kurator på ungdomsmottagningen och skaffa sig ett intyg? Nej.

Finns det risk för att lagändringen gör att fler personer dras in i medicinsk behandling eller kirurgiska ingrepp trots att de inte har behov av det? Vi ska komma ihåg att man med dagens ordning söker på samma linje, så att säga, eller samma kö. Detta är en väldigt lång process, och med det nya lagförslaget förenklas den självklart för dem som vill ändra sitt juridiska kön.

Har det påverkan på omklädningsrum? Det är en fråga som kommer upp. Då undrar jag: Hur mycket av det hade ni hört innan debatten om det här lagförslaget drog igång? Hur mycket av sådana problem har vi fått höra om medialt eller i riksdagen? Man kan ju redan nu ändra sitt juridiska kön och sin identitet. Vi har då inte vare sig sett eller hört detta.

Sedan har vi frågan om skyddade boenden. Både KD och SD har ju nu visat en väldig fäbless för kvinnorörelsen och för kvinnor generellt, och det är väl bra. Tillträde till skyddat boende för kvinnor ges efter behov. Är då könstillhörighet den stora frågan här? Eller är det att kvinnojourerna generellt går på knäna på grund av brist på resurser och att så många kvinnor mördas av sina partner? Detta tycker jag är den stora frågan. Det andra har varit en icke-fråga, vad jag har sett, men sedan har delar av kvinnorörelsen lyft den.

Finns det risk för att lagen används av brottslingar som vill skaffa sig en ny identitet, kan man oroligt fråga sig. Det ska göras en prövning av medicinsk eller psykologisk expertis innan en ansökan beviljas. Här går vi mycket längre än Danmark och Norge. Vi har ytterligare prövningar av läkare och psykolog.

Kommer horder av gängkriminella nu att byta juridiskt kön? Jag ser inte det komma, men vi får väl undersöka saken. Jag tror inte det. Jag tror att man i så fall skulle ha sett det tidigare.

Vad har expertmyndigheterna och professionerna sagt i sina remissvar på förslaget som skickades ut till 155 remissinstanser? Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Barnombudsmannen och Sveriges psykologförbund har sagt ja till lagförslaget generellt. Även Svenska Läkaresällskapet har sagt ja men vill gå ett steg längre, så att säga.

Det finns remisskritik som det har tagits hänsyn till i lagrådsremissen. Karolinska institutet, Sveriges nationella nätverk för DSD och Svenska Barnläkarföreningen har sagt nej till en 12-årsgräns. Nu har vi tagit hand om det och landat på 16 år, som ni vet. Jag menar att det som kom upp i den stora remissrundan är omhändertaget.

Har det gjorts en jämställdhetsanalys? Jag är jätteglad att så många fler partier nu är intresserade av jämställdhetsfrågor. Det bådar gott framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Vad gäller för effekterna på könsuppdelad statistik? Lagrådsremissen har i ett särskilt avsnitt analyserat effekterna ur jämställdhetssynpunkt. Statistiska centralbyrån bedömer att de föreslagna reglerna medför ingen eller mycket begränsad påverkan på SCB:s verksamhet. Jämställdhetsmyndigheten delar den bedömningen. Jag tror att man ska lyssna på dem som vet i stället för på det som åker runt i luften.

Vad säger Socialstyrelsen om att det finns så många ångrare? De ser en ökning av unga personer som tackar nej till kontakt när de kommer fram i kön och uppger att de inte längre har behov. För dem som står i vår kö och påbörjar utredning, säger Socialstyrelsen, har det ofta gått många år sedan de kom ut eller landade i sin könsidentitet. Den absoluta majoriteten av dem kvarstår i sin identitet, säger Socialstyrelsen.

Sitter man i Rättsliga rådet kan man följa de här individerna. Det är tragiskt att se hur lång tid de får stå i kön. Det handlar också om många äldre - 40-50-åringar är inte helt ovanligt. Frågan har också handlat väldigt mycket om stigma tidigare.

Vi i Vänsterpartiet har i vårt arbete med frågan haft en något annan ingång, ungefär som Centern och Miljöpartiet har haft. Men vi ställer oss bakom förslaget. Det är ett steg framåt, och vi vill inte gå bakåt. Det vore ju väldigt märkligt. Nu har vi möjligheten.

Att kunna få uttrycka sin könsidentitet på sina egna villkor är en grundläggande mänsklig rättighet, anser Vänsterpartiet. Det är en rättighet som inte alltid respekteras i Sverige. Många transpersoner måste slåss inte bara mot fördomar, stigmatisering, diskriminering och stark transfobi utan också mot myndigheter och sjukvård.

Ett grundläggande problem har varit att man har fört ihop lagarna, att det har funnits en gemensam lag. Vi ställer oss väldigt positiva till att nu ändra det, så att det blir två separata lagar.

Könskorrigerande vård är en del av hälso- och sjukvården och ska nu ligga på högspecialiserad vård. Det är jättebra. Men vår grundinställning är att detta ska styras av den enskildas behov. Individer är individer, inte bara en ålder. Vi tycker att det generellt är problematiskt att sätta en åldersgräns.

Däremot är det bra att professionen ska ta beslutet och inte olika domare, lagmän och andra eller vi som kallas allmänföreträdare i Rättsliga rådet. Det är en väldigt speciell upplevelse att sitta och läsa 20 ansökningar från människor med otroligt långa utredningar, och sedan ska vi avgöra om det är okej eller inte att de ska gå vidare.

Det har gått många år. Det här kommer professionen att ta hand om med varm hand. Det lovar jag.

Vården av transpersoner är väldigt ojämlik - det har många från olika läger nämnt här - och har sett olika ut i landet. Genom att man lägger det på högspecialiserad vård och förenklar hoppas vi att man gör det lite lättare.

Respekten för mänskliga rättigheter och rätten till bästa möjliga hälsa för alla är grundläggande. Därför måste också tillgången till och kvaliteten på den könskorrigerande vården stärkas i hela landet. Det är inte så nu. Som vanligt när det gäller svensk sjukvård beror det på var du bor och vilka du möter.

Vänsterpartiet anser också att det är relevant att vårdkontakt regelbundet ska följa upp den som genomgår en medicinsk könskorrigering också utifrån psykiskt mående, precis som det är med stora ingrepp. Det är en självklarhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Det är bra att vi nu kan klubba det här i stor samsyn. Vi ställer oss förstås bakom lagförslaget. Det har väl framgått. Och vi avvisar återförvisningen av förslaget - det låter nästan som att man kan skicka ut det över gränserna; det brukar gänget på den andra sidan tycka är bra.

Jag måste säga att vi har haft ett fantastiskt samarbete i det lilla gäng som har bildats mellan sex partier med helt olika ingångar. Det har funkat alldeles utmärkt. Jag vill passa på att tacka. Det kommer jag kanske inte att få göra någon annan gång, annat än öga mot öga. Jag vill tacka Moderaterna, Liberalerna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och oss själva, Vänsterpartiet, som har kämpat för det här i flera år. Att göra skillnad och att göra det tillsammans är stort.

Det är en fråga som rör en så liten grupp, men det är en grupp som på olika sätt diskrimineras och far illa sedan decennier.

(Applåder)