Herr talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande nummer 14 Riksdagens arbetsformer. Jag yrkar bifall till reservation nummer 3 om det svenska språket i riksdagen.

Konstitutionsutskottet har i betänkandet konstaterat att det är av stor vikt att det svenska språket vårdas, används och utvecklas som ett litterärt språk, vardagligt språk och myndighetsspråk. I praktiken är det regelverk vi har att utgå från på området inte tillräckligt för att säkerställa en sådan målsättning.

Språkanvändningen i offentlig verksamhet regleras i språklagen. I 10 § står följande: Språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet är svenska. I 12 § står det att myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.

Därefter tar vägledningen slut.

I praktiken bygger språket i riksdagen mycket på innehållet i Svenska Akademiens ordlista, som vi precis hörde en ledamot säga, som uppdateras och utvecklas kontinuerligt. Ett bekymmer med den nuvarande lösningen är att allt fler låneord, framför allt från engelskan, letar sig in i Svenska Akademiens ordlista. Ofta saknas det en svensk motsvarighet. Jag menar att utan ett regelverk med riktlinjer som värnar om det svenska språket finns det en överhängande risk för att vårt språk på sikt kommer att ersättas av låneord.

Herr talman! För att bevara och säkerställa vårt språkliga arv är det därför av stor vikt att språkets ställning stärks i samhället och framför allt i riksdagen. Vår målsättning måste vara att använda och bevara ett rikt svenskt språk och att överföra det till kommande generationer. Som institution har riksdagen en unik möjlighet att ta till vara och påverka denna viktiga fråga. Riksdagsstyrelsen kan och bör utforma styrdokument för all intern och extern kommunikation samt se över hur det svenska språkets särart kan bevaras. Språklagen är i den bemärkelsen inte tillräcklig. Det behövs ett styrdokument som kompletterar befintligt regelverk. När det gäller att framställa ett sådant underlag kan riksdagen med fördel hämta inspiration från den isländska språkmodellen.

Herr talman! Sett utifrån ett ändamålsorienterat intresse måste den ändringen anses vara skälig och påkallad i syfte att bevara något så värdefullt för vårt kulturella och nationella arv som det svenska språket faktiskt är.

Om vi slutar att betrakta vårt eget språk som en del av vårt kulturella arv, vår identitet och vårt ursprung är det givet att språket i dess nuvarande form inte kommer att kvarstå. Med ett rikt språk kan vi i stället ge kommande generationer bättre förutsättningar och undvika att låneord ersätter de svenska.