<anforande>
<dok_hangar_id>5176047</dok_hangar_id>
<dok_id>HA0999</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2022/23:99 Torsdagen den 27 april</dok_titel>
<dok_rm>2022/23</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>2023-04-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>ärendedebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>beeac4af-643d-f111-8812-6805cad9744d</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>Dennis Dioukarev (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;Fru talman! Kontanterna är alltjämt en aktuell fråga. Det finns många anledningar till att man kan vara för kontanter i framtiden. Det finns ett rättviseperspektiv – stora grupper både vill och behöver använda kontanterna i sin vardag. Vi har demokratiperspektivet – åtta av tio svenskar vill kunna betala med kontanter i framtiden. Framför allt har vi beredskapsperspektivet – vad händer om en cyberattack slår ut svensk betalningsinfrastruktur? Det är ett av de riskscenarier som MSB målar upp i sin riskanalys.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Jag blir ändå lite fundersam. Det som Socialdemokraterna säger i talarstolen och det som de skriver på papperet i sin kommittémotion låter väldigt bra. Men när Sverigedemokraterna lade fram förslaget om att lagstifta om att vi ska ha en kontantplikt i Sverige för livsmedel, drivmedel och mediciner sa Socialdemokraterna nej till det i Betalningsutredningen. Det som man står och säger i talarstolen låter väldigt fint, men hur kommer det sig att man när det väl kommer till kritan struntar i kontanterna?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0344222203323</intressent_id>
<rel_dok_id>HA01FiU22</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2026-04-21 11:30:39</systemdatum>
<systemnyckel>676031</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_HA0999/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
