Protokoll 2022/23:99 Torsdagen den 27 april

ärendedebatt / Lärare och elever
Anf. 192 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 23. Sedan står vi såklart bakom all vår politik.

I dessa dagar är det vårändringsbudgettider. Alla partier håller på och överväger vad som behöver satsas extra mycket på i år för att säkra att till exempel skolan får de extra satsningar som behövs.

Låt mig säga att för Centerpartiet är det jättetydligt att Sveriges lärare behöver ökat fokus här och nu. När vi nu diskuterar lärare och elever är det väldigt passande, kan man tycka.

Därför har vi satsat på en behörighetsmiljard. Orsaken till det är att vi i grunden har en ekonomisk modell i svensk skola, en skolpengsmodell, som är dysfunktionell. Vi har pratat om det här i kammaren jag vet inte hur många gånger, och vi vill jättegärna börja ta tag i den frågan.

Tyvärr är det så att regeringen gång på gång på gång bara skjuter detta framför sig. Det händer fortfarande ingenting. Man har suttit i ett halvår, och man har inte ens fått igång en utredning. På varenda fråga som handlar om friskolor svarar man bara att det kommer i den där utredningen som kanske kommer någon gång. Det hjälper inte Sveriges lärare nu.

Vi vill att behöriga lärare ska belönas. Det förefaller tyvärr inte vara särskilt viktigt för regeringen. Men de huvudmän och de skolor som tar stort ansvar i det svenska skolsystemet måste belönas. Anställer man behöriga lärare i stället för obehöriga tar man en större utgift på sig, och det bör belönas. Man tar mer ansvar.

Andra som tar stort ansvar är de som säkerställer att det finns skolor över hela landet, för om hela ska landet ska leva måste det också finnas skolor i hela landet. Det är helt avgörande för Centerpartiet. Därför satsar vi också 300 miljoner kronor på de små skolorna. Regeringen satsar ingenting.

Vi vill också se en satsning på det som det kommer diskussioner och många ord om från regeringen, både här i kammaren just nu och varenda dag på Twitter och i debattartiklar etcetera: att det digitala är ett problem i skolan.

Ja, det är utmaningar med det. Och vi lägger fram förslag. Det är ett tips till regeringen: Det är bättre att lägga fram förslag än att skriva debattartiklar och twittra om man vill ha saker gjorda. Det kan vara ett hett tips för framtiden.

Vi har lagt fram förslag om att införa en läromedelsnämnd som kan säkerställa att alla läromedel i svensk skola faktiskt kollas igenom av duktiga människor som kan säga att det här bra, och det här dåligt.

Sedan är det självklart Centerpartiets utgångspunkt att läraren i klassrummet själv får avgöra, oftast tillsammans med rektor, vilka läromedel läraren ska använda. Regeringen vill gärna gå in i klassrummet och bestämma precis vilka läromedel som ska användas till vad. Det tror inte vi på.

Vi vill också lagstifta om rätten till läromedel, för ett större problem än att de är digitala är att de ofta inte finns. Det digitala är etta eller nolla. Jag kan säga att det är det också om man har läromedel eller ej. Det är rätt mycket ja eller nej. Om man inte har läromedel är det trots allt ett större problem än om de är digitala.

Vi vill också ta bort kravet på att läsa och skriva digitalt i lågstadiet. Det här kan regeringen gärna göra med detsamma; det kräver inte särskilt mycket.

Det här är konkreta förslag. Regeringen kan ta dem, men man föredrar att skriva debattartiklar. Det gör ingen faktisk skillnad. Det är hårda ord, men de gör ingen skillnad. Det är där vi står just nu.

Vi hörde Fredrik Malm, min kära kollega och utbildningsutskottets ordförande, säga att vi ska gräva där vi står. Där vi står just nu är i en otroligt tuff ekonomisk situation för Sveriges kommuner. Svensk skola har det jättesvårt. Och tyvärr får vi konstatera att regeringen väljer att göra – ingenting. Ingenting görs från regeringens sida. Regeringen gräver inte – den står bara still. Och jag skulle gissa att man inte ens vågar svara på frågan om varför man inte satsar några pengar på skolan. Man vet ju att det är sant; man gör ingenting.

Man säger att skolan primärt är ett kommunalt ansvar. Ja, det är den, som tur är. Staten satsar ju inte på den. Regeringen har möjlighet att satsa just nu men gör inte det. Är den bästa förklaringen till att skolan ska vara statlig att staten inte satsar? På de områden där staten har ansvar, som yrkeshögskolan, drar man ned.

Vi har jätteproblem. Vi saknar pengar till omställningsstudiestödet. Jag vet att alla regeringspartierna, som är samlade på samma bänk här just nu, var på möte med Saco senast i dag och fick veta att det saknas pengar till omställningsstudiestödet. Det funkar inte. Folk står i kö; de kan inte börja på utbildningar. Låt oss titta i budgeten – hur mycket pengar var det? Ingenting! Detta är verkligheten. Det är alltså svaret på varför det skulle vara bättre om staten tog över skolan. De områden där det skärs ned absolut mest när det gäller utbildning är regeringens, inte kommunernas.

Låt mig läsa ur budgetmotionen som regeringen lade fram i höstas. Ni kan hitta detta på sidan 16 i budgetmotionen, om ni vill. I budgeten för 2022, som bland andra Centerpartiet röstade för, med vånda, är beloppet 95 473 000 000. Det är rätt mycket pengar, 95 ½ miljard ungefär. I den budget som Liberalerna och övriga nu har lagt fram är beloppet 94 992 000 000, det vill säga mindre än 95 miljarder. Det är en halv miljard mindre i budgeten 2023 än det var i den budgetmotion som lades fram 2022. Detta står alltså i regeringens egen budget, på sidan 16. Det är bara att läsa på!

Då säger Liberalerna här: Det är historiskt. Även utbildningsministern sa det här tidigare: Detta är historiskt. I den tidigare budgeten för 2022 pekade man också ut vad som skulle göras 2023. Det som den gamla regeringen lade fram för 2023, som vi röstade för, låg 300 miljoner kronor högre på utbildningsområdet än det som denna regering nu har lagt fram i sin budget. Det är historiskt.

Vad är det som är historiskt? Jo, det är sannerligen historiskt att Liberalerna drar ned på satsningarna på svensk skola. Det är säkert första gången Folkpartiet/Liberalerna har skurit ned på pengarna till svensk skola; det skulle jag gissa.

Det som är helt otroligt, enligt mig, är att Liberalerna inte bara dansar efter en främlingsfientlig pipa, är tysta när regeringen överväger att massövervaka hela samhället, höjer skatten på arbete, hindrar gårdsförsäljning och inte är liberaler – det visste vi ju – utan nu också skär i svensk skola och i hela utbildningsväsendet. Liberalerna är ju inte ens folkpartister längre! Det är där vi är i dagsläget. Det är en skam.

Vi har hittills i debatten hört saker som att anmälningsplikt och angiveri är något hypotetiskt, enligt Kristdemokraterna, som inte ens vågar säga vilka ingångsvärden man har för den utredning som ska tillsättas. Man kan inte svara på frågor om utredningen; det förstår jag, för den finns inte än. Men det finns ju ingångsvärden. Utredningen måste få veta vad den ska komma fram till. Man skulle kunna skriva i utredningsdirektiven att ingångsvärdet är att lärare inte ska ha denna skyldighet. Det kan man säga här i talarstolen, om det är det man tycker. Men det vågar man inte säga, för man tycker säkert inte det.

Det är enligt Sverigedemokraterna en bisak att alla lärare ska ändra sin syn på de elever som sitter framför dem i klassrummet. De ska inte bara se dem som barn och som kärl som ska fyllas med kunskap. De ska inte bara se dem som personer som de ska ta hand om och trösta om de gråter. De ska också se dem som personer som de ska ange för samhället för att de ska kunna kickas ut från samhället. Det är inte en bisak för Sveriges lärare, vilket facket är jättetydligt med.

Detta är verkligheten; det är där vi står just nu. Det är där vi gräver. Regeringen gräver just nu en stor grop under svensk skola.