Fru talman! Jag vill köpa uppehållstillstånd, men det går inte.

Jag vill köpa uppehållstillstånd, men det går inte.

Murhaf Hamids ord skär i hjärtat – i alla fall för oss som inte är kostymrasister och har ett hjärta kvar. De senaste rapporterna säger att han nu har samlat in cirka 5 miljoner kronor till förmån för Majblommans Riksförbund. Det är otroliga siffror. Men bakom siffrorna finns saker vi behöver prata om.

När jag tänker på Murhaf, det vill säga ett skolbarn, dyker flera saker upp i mitt huvud.

För det första: Ett skolbarn ska aldrig behöva känna ovissheten som Murhaf får känna på grund av att han inte har beviljats uppehållstillstånd. Fråga mig! Jag vet vad konsekvenserna blir av den ovissheten: att ständigt gå runt och ha ont i magen när man går till skolan och att vara orolig varje gång man ser en polis på gatan. Eller varför inte alla fysiska och psykiska spår som börjar dyka upp i vuxen ålder på grund av den stress många av oss utsattes för som flyktingbarn i Sverige?

För det andra: De vuxna som i dag utsätter Murhaf för rasism må ha ett parti som styr den blåbruna regeringen, men vi som står för anständighet, solidaritet och medmänsklighet kommer aldrig att låta dem vinna, oavsett hur många kostymrasister som företräder dem.

Och den tredje tanken: Fundera över varför organisationer som Majblomman behövs mer än någonsin! Det är för att klassklyftorna ökar mer i Sverige än i något annat land och för att fler och fler barn går hungriga. Det är för att borgerligheten hellre ger Axfoods ägare extra vinster än att se till att föräldrar har råd att handla mat till sina barn eller att skolor kan få pengar för att dela ut gratis frukost. Det är för att högern hellre gör det möjligt för banker att ta ut miljardvinster än att se till att säkra alla barns rätt till att slippa oroa sig för om föräldrarna kan betala nästa månadshyra eller inte, så att de kan koncentrera sig på sina skoluppgifter i stället för på hushållets utgifter.

Fru talman! Vi står här i dag för att tala om betänkandet Lärare och elever, och jag tänkte ta upp ett ämne där Vänsterpartiet har lämnat en reservation. Jag yrkar bifall till reservation 20.

Både Skolinspektionen och Skolverket har lyft fram att det finns brister när det gäller praxis kring bedömningen av om en elev ska läsa svenska som andraspråk eller inte. I dag är det rektorn som ska besluta om en elev som tillhör målgruppen, och som är i behov av undervisning, ska ges undervisning i svenska som andraspråk. Bedömningen av elevens behov av ämnet ska utgå från vad som bäst gagnar elevens språk- och kunskapsutveckling. I en rapport som Skolinspektionen tog fram 2020 där inspektionen har granskat 30 skolor konstaterar man att endast 8 har bra rutiner för att göra bedömningar av hög kvalitet.

På ett par skolor har Skolinspektionen till exempel sett att man gör schablonmässiga bedömningar utifrån att eleverna har utländsk bakgrund att de därmed ska gå på svenska som andraspråk, vilket blir helt orimligt.

Skolinspektionen konstaterar även att när en bedömning väl gjorts av vilket ämne en elev ska läsa, svenska eller svenska som andraspråk, kvarstår den bedömningen som regel under hela grundskoletiden.

Vidare konstaterar Skolinspektionen att det är vanligare för pojkar än för flickor att de beslutas få läsa svenska som andraspråk men att skolorna inte har reflekterat över varför det är på det viset.

Problemen med hanteringen av svenska som andraspråk är många, och flera år av nedskärningar och färre behöriga lärare på grund av marknadsexperiment har lett till att kvaliteten i denna hantering har sjunkit. Därtill kommer problemen med bedömning som jag precis har nämnt.

Därför menar vi från Vänsterpartiets sida att det bör tillsättas en utredning om svenska som andraspråk i syfte att öka likvärdigheten och jämlikheten i bedömningen av vilka som ska omfattas av ämnet.

Partierna i Sverigedemokraternas regering har vad det verkar av de senaste debatterna bestämt sig för att inte ta repliker på mina anföranden. Kanske är det en slump. Kanske handlar det om att de inte vill diskutera varför marknadsskolan har så pass negativa konsekvenser för elever och lärare. Det kan vara för att de inte vill diskutera sitt enorma svek gentemot kommunerna vad gäller statlig finansiering. Det kan vara för att de inte vill prata om de rasistiska undertoner som de har i den svenska skolpolitiken i dag, bland annat för att föra bort fokus från de två föregående punkterna jag nämnde.

Men i debatt efter debatt ska jag tvinga dem att lyssna på sanningen och på faktabaserade argument.

I debatt efter debatt ska jag prata om hur det korrupta marknadsexperimentet i skolan har lett till katastrofala konsekvenser för skolor runt om i hela landet och om varför det borde vara olagligt för politiker och friskolekoncerner att vara så sammanblandade med varandra som de är i dag.

I debatt efter debatt kommer jag att påminna dem om hur deras nedskärningspolitik leder till att lärare och skolpersonal tvingas gå på knäna i ännu större utsträckning än de redan gör.

I debatt efter debatt ska jag syna den rasism som alltid dyker upp, delvis för att de gör skillnad på barn utifrån hudfärg och religiös tillhörighet men också för att de alltid lägger fram dessa förslag när fokus ska tas bort från nedskärningarna i välfärden till förmån för skattesänkningar för miljardärer.

En jämlik skola skapas inte av angiverisystem där lärare ska agera poliser. En jämlik skola skapas inte av jakt riktad mot papperslösa barn. En jämlik skola skapas inte av att elever kommer hungriga till skolan för att regeringens politik skapar barnfattigdom.

En jämlik skola skapas av en politik för sammanhållning. Den skapas av en politik där vi ser alla barn för vad de är – barn – och där vi ser på rätten till kunskap som en rättighet för alla barn, oavsett var i landet de bor, oavsett vilket modersmål de har och oavsett deras föräldrars plånböcker.

Fru talman! Precis innan jag skulle gå upp i talarstolen såg jag att det har kommit en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Jag citerar ur en artikel i tidningen Vi Lärare:

”Det svenska friskolesystemet innebär allvarliga säkerhetsrisker för svensk demokrati. Det är slutsatsen i en rapport om utländskt ägande i svenska skolor.

– Det låter som en spionroman, men antagonistiska aktörer arbetar för att försvaga samhället, säger juristen Maria Refors Legge på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).”

I denna artikel och i rapporten kan man läsa om det stora hot som marknadsexperimentet i svensk skola innebär för hela vårt samhälle.

Till och med myndigheter som Totalförsvarets forskningsinstitut går ut och pratar om det här som ett hot mot svensk demokrati. Om man inte vill lyssna på 90 procent av befolkningen och 97 procent av lärarna och om man vägrar lyssna på forskarna och alla som verkar inom skolan om varför marknadsexperimentet i svensk skola är fel, då kanske man kan börja lyssna på en myndighet som FOI.

Jag vill avsluta med orden som jag har sagt en gång tidigare här i talarstolen men som jag uppenbarligen måste säga igen: Inga människor är illegala, och inga barn är illegala.

Att de är det är kontentan av Tidöavtalet som finns nu, men jag kommer att vägra att ställa upp på den retoriken. Det gör hela Vänsterpartiet. Vi kommer aldrig att acceptera de fientliga och rasistiska undertoner som finns i det här avtalet.