Fru talman! Det var en glädje att höra ledamoten Lewerentz i talarstolen. Jag vill tacka för att ledamoten lyfte det positiva med svensk skola – det görs alldeles för sällan – och för de ärliga berättelserna från skolvärlden.

Det var också bra att den svåra frågan om barn med NPF togs upp, för den är oerhört viktig. Många barn har svårigheter och klarar inte alltid av den skola som vi i dagsläget har. Läget är pressat, och lärarna har inte särskilt mycket extra utrymme. Låt oss säga som det är: Resurserna är ibland ganska små. Jag tror att ledamoten sa att vi inte kan klona oss. Får har visserligen klonats, men det tar nog ett tag innan vi kan klona människor.

När svensk skola har det så här, när kommunernas ekonomi är pressad och det saknas pengar och när de som arbetar i skolan säger att detta är en katastrofbudget, borde inte regeringen agera då? Borde regeringen inte göra något? Borde man inte satsa på svensk skola i stället för att dra ned på hela det svenska utbildningsväsendet? Det är ju den verklighet vi ser nu.

Jag har svårt att se hur de barn som har det svårast plötsligt skulle få det mycket bättre genom att skolan får mindre pengar.