Fru talman! Denna regering lägger historiskt stora belopp på den svenska skolan. Det är en av de största och mest omfattande satsningarna på svensk skola någonsin, om vi mäter i andel av till exempel bnp.

Samtidigt har vi ett väldigt tufft ekonomiskt läge. Det vet vi alla. Det vet Niels Paarup-Petersen, det vet jag och det vet alla andra här i kammaren. Vi har att hantera inflationen. Men vi har också ett ansvar, menar jag som liberal politiker, att freda skolan i dessa ekonomiskt tuffa tider.

Eftersom svensk skola tyvärr är kommunaliserad innebär det att man inte kan säga att det bara är statens uppgift att garantera detta. Kommunerna har en skyldighet att prioritera sin skola. Kommunerna har en sådan skyldighet.

För mig spelar det ingen större roll om det är en röd majoritet, en blå majoritet, en rödblå majoritet, en grön majoritet eller någon annan majoritet. Jag tycker att alla kommuner ska prioritera skolan. Och det är väldigt viktigt att de gör det. Då finns det andra verksamheter som kan vara mycket angelägna men inte lika angelägna som skolan. Då måste man tvingas göra dessa avvägningar.

Fru talman! Jag noterar också när det gäller det som replikskiftet initialt i alla fall handlade om, nämligen Centerpartiets förslag, att Niels Paarup-Petersen menar att om man halkar efter i ett ämne ska man i stället kunna tillgodogöra sig dessa kunskaper på sitt modersmål. Jag kan förstå den tanken. Jag bara undrar hur detta ska organiseras. Vilka lärare ska undervisa dessa barn? Vilka läromedel ska man använda? Detta är ju en jättereform som Centerpartiet öppnar för i svensk skola som jag tror att man inte riktigt förstår vidden av. Den kommer att innebära att generation efter generation av nyanlända inte kommer att få samma möjligheter att lära sig svenska språket och därmed inte få samma möjligheter att tillgodogöra sig sin undervisning i skolan. Det är det som jag är väldigt rädd för.

(Applåder)