Fru talman! Nu är det så här att vi har träffat Läkarförbundet, Vårdförbundet och Kommunal och pratat med dem. De ser den här krisen komma.

Man måste göra massor med olika saker, men det de har pratat om jättelänge är arbetsmiljön. Det är den stora grejen inom hälso- och sjukvården: arbetsmiljön.

Vem vill arbeta på ett schema som är helt outhärdligt, som gör att man exempelvis inte får träffa sina barn för att det inte funkar?

Vem vill springa runt på en akutavdelning där det ligger otroligt många människor, där det ser ut som om det varit krig? Så ser det ut på grund av att det är så överbelastat. Man kan gå in på vilken akutmottagning som helst på ett större sjukhus i dag och förfäras över vad som hänt.

Då måste man fundera på allt möjligt – anställningar, hur det ska bli bättre för personalen och hur man ska få människor att stanna kvar.

Hur ska vi kunna se till att fasa ut hyrläkare, hyrsjuksköterskor och hyrundersköterskor som har kostat jättemycket pengar? Det kanske är ett politiskt projekt som vi alla skulle tycka var bra. Inte sant?

Det är massor med saker man måste göra. Men jag tror att man ska lita på välfärdsarbetarna. Jag tror att man ska lita på hälso- och sjukvården, på läkarna och sjuksköterskorna och undersjuksköterskorna som beskriver sin arbetsmiljö som väldigt jobbig. Och det har inte hänt de senaste sex månaderna, utan det har varit så länge. Då måste vi se till att vi får en hälso- och sjukvård där de som arbetar där trivs och stannar kvar och att vi kan anställa fler. Det tror jag är grunden.