Fru talman! Sverige har en fantastisk hälso- och sjukvård. Det beror på personalen, forskningen och att vården i hög grad är offentlig. Vi har inte en vård som i sin helhet utgår från folks plånbok.

Men vi har en vård som har blivit mer ojämlik. De med störst behov riskerar att hamna sist i vårdkön, och specifikt i våra stora städer finns gigantiska klyftor. Mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Till exempel lever en högutbildad man i Danderyd i genomsnitt 18 år längre än en lågutbildad man i Vårby.

Förutsättningarna för en jämlik vård skiljer sig åt beroende på var i landet du bor, och därför krävs ett ökat statligt inflytande över den ekonomiska omfördelningen och ökade resurser till vården. Det regionala självstyret är en tillgång i det förebyggande arbetet och i folkhälsoarbetet, men det måste också skapas en jämlik platta att stå på över landet. Den vård du erbjuds ska inte vara beroende av din samhällsklass, ditt kön, ditt ursprung eller var du bor.

Vänsterpartiet vill skapa den arbetsmiljö vårdpersonalen förtjänar. I Vänsterpartiets budgetmotion finns förslag på kraftigt ökade generella statsbidrag för bland annat ökad personaltäthet, högre löner och förbättrad arbetsmiljö i hela välfärden. Vi har helt enkelt andra prioriteringar än Tidögänget.

Inflationen beror till stor del på energipriser och livsmedelspriser, men regeringen och Sverigedemokraterna hänvisar till den höga inflationen och reformutrymmet för att förklara bort avsaknaden av progressiv politik, det vill säga man skapar en välfärdskris. Konjunkturinstitutet har tittat på detta, och det är helt enkelt en mycket liten inflationseffekt av offentliga investeringar.

Jag har träffat flera företrädare för regionerna, och jag har varit ute i regionerna och pratat med personal. Regionerna kommer tyvärr att uppleva en typ av härdsmälta på grund av att statsbidragen är på en minimalistisk nivå, och det kommer att slå hårt mot sjukvården. Ansvariga för detta är Sverigedemokraterna och regeringen.

Det är helt uppenbart att det inom vården behövs fler utbildade kollegor, bättre scheman med möjlighet till återhämtning och förkortad arbetstid med bibehållen lön. De administrativa sekreterarna ska hjälpa vårdpersonalen så att de slipper sitta vid skrivborden. Vidare ska det finnas forskningsmöjligheter, bra lön och bra arbetstider.

Hur gör man då? Vi har tagit fram olika typer av arbetstidsmodeller som innebär kortare arbetstid med bibehållen lön.

Inhyrd personal är ingen lösning på lång sikt, utan de blir en desperat lösning på kort sikt. Det är dyrt. Den personal som är på plats får en betydligt lägre lön än de som kommer in från sidan, och dessutom ska de som kommer in från sidan från hyrbolagen få extra utbildning av den personal som finns på plats.

Detta är pengar som i stället borde ha lagts på personalens löner. Det är oerhört viktigt att vi på alla sätt försöker få bort hyrpersonal, och jag tycker att SKR kunde ha gjort mer i ärendet under åren som har gått. Det har inte hänt så mycket.

All vårdpersonal ska kunna leva ett drägligt liv på sina löner; även de med de lägsta lönerna i regionerna. Det gäller alla som sliter i tunga jobb i välfärdens kök, lokalvård, vaktmästeri och tvätteri men också undersköterskorna, som faktiskt i dag är lågt avlönade. De måste få ihop till en inkomst så att det går att leva på ett rimligt sätt. Det måste vi ändra på. Den ensamstående mamman som är undersköterska ska kunna klara sig på ett jobb och inte behöva ha två jobb.

Vi anser att regeringen borde skapa förutsättningar för att förbättra arbetsmiljön, stärka kompetensen och förbättra villkoren för de anställda inom hälso- och sjukvården. Jag yrkar bifall till reservation 7.

Det har länge varit efterfrågat att undersköterskor ska kunna vidareutbilda sig till sjuksköterskor, och det är en viss process. Många menar att kompetensen finns och att de ska få ett snabbspår in. Även om det skulle öppna möjligheten för fler att utbilda sig till sjuksköterska vill Vänsterpartiet vara tydligt med att det inte i sig är lösningen på bristen på sjuksköterskor. Där är det bättre arbetsmiljö och högre löner som gäller. Vi vill ändå ta fram en nationell plan för undersköterskors möjligheter att utbilda sig till sjuksköterskor.

Välfärdsresurserna måste styras efter en behovsprincip, där störst behov kommer först. Det låter rimligt – inte sant? Sjukast först. För nätläkarbolagen och andra privata vårdgivare är de friskaste patienterna de mest lönsamma. Olika undersökningar visar att etableringsfriheten innebär att vårdcentraler placerar sig i områden där folk inte är så jättesjuka. Jag pratar ofta om Stockholm. Där kan man jämföra antalet vårdcentraler på Östermalm med Botkyrka, och det är dubbelt så många vårdcentraler på Östermalm.

Nätläkarna är en intressant fråga. Avlastar nätläkarna vården? Vilka tar kontakt? Är det de i Kalix som ringer eller de på Karlaplan? Är det de sjukaste som ringer? Är det behoven som styr, eller är det kommersen som styr? Vad händer med den kontinuerliga vården? Eller blir det en söndersplittrad vård? Det är intressanta frågor. Exempelvis Vårdanalys har tittat på dem.

Eftersom det råder en fri marknad i dag när det gäller hälso- och sjukvård kan det också skapas olika typer av avarter. Vi har sett ett antal nätläkare öppna speciella digitala mottagningar för övervikt. De har skrivit ut diabetesmedicin, som har en fantastisk förmåga att få folk att gå ned i vikt snabbt. Och detta har skett utan uppföljning.

Vi anser att en viss rådgivning och enklare sjukvård via videosamtal ska funka i den regionala vården. Det är märkligt att det inte är en självklarhet. Och därför måste den vården få prioritet.

Som ni förstår vill vi avskaffa den fria etableringsrätten, men det är oerhört viktigt att vi också värnar patienternas valfrihet.

Det har varit en pandemi, och vi har lärt oss mycket av den. Det är regionerna som är ansvariga för att bedriva medicinsk vård. I alltför många fall har regionerna inte brytt sig om att arbeta i enlighet med vad myndigheterna har sagt. Det innebär att det inte har funnits några lager, utan i stället har det varit fråga om just in time-modellen. Långtradaren har fungerat som lager på väg till sjukhuset.

I Sveriges tre största regioner, som då var högerstyrda, saknades tillräckligt stora lager när pandemin bröt ut. Därför anser vi att det måste lagstiftas i denna fråga. Regionerna ska ha pandemilager.

Vi anser också att offentligt finansierade privata vårdenheter ska omfattas av statens krisberedskap och lyda under samma krav som offentliga verksamheter när det dyker upp en kris. Vi vill att samtliga privata vårdföretag med avtal från regionen enligt lag ska ingå i regionernas och statens krisberedskap.

En jämlik vård måste vara målet, inte en växande vårdmarknad där de med de största behoven hamnar sist.