Fru talman! Jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 1.

Grunden för vårt lands säkra och högkvalitativa hälso- och sjukvård är dess personal. Hälso- och sjukvårdens svårigheter att behålla och rekrytera personal leder till färre vårdplatser, längre väntetider och en rad andra konsekvenser i vården. På det sättet är kompetensförsörjningsfrågorna hälso och sjukvårdens viktigaste och högst prioriterade frågor de kommande åren.

Men jag ska börja i en annan ände och berätta hur fascinerad jag som ung blev av vården när jag började utbilda mig och jobba inom området. Att få möta så många olika patienter, att uppleva att ingen dag är den andra lik, att få utvecklas och lära nytt i en dynamisk och föränderlig miljö, att utmanas, att få arbeta nära kollegor med olika kompetenser och att få jobba i en samhällsviktig verksamhet är viktigt, svårt, roligt och krävande.

Det fanns brister då som nu. Att som ungt, nyblivet skyddsombud påtala problemen med överbeläggningar på medicinkliniken för verksamhetscheferna som ogillande tornade upp sig framför mig var inte helt lätt.

Det är inte lätt i dag heller. Det finns brister i kapaciteten. Men frågan är om vi inte nu har nått en helt ny nivå av kompetensbrist på bred front. Vi vet att dagens svenska hälso- och sjukvård är underdimensionerad och att det inte är hållbart. Det råder brist på personal med rätt kompetens inom stora delar av hälso- och sjukvården, vilket i sin tur påverkar kvaliteten i vården.

Dessa brister har också beskrivits inom den vetenskapliga forskningen liksom i en rad myndighetsrapporter. Det behövs en kombination av åtgärder på såväl statlig som regional och kommunal nivå som omfattar frågor av systemkaraktär liksom rena arbetsgivarfrågor om villkor och arbetsmiljö.

Den förra S-ledda regeringen beslöt inom ramen för januariavtalet att inrätta ett nationellt vårdkompetensråd som långsiktigt skulle samordna, kartlägga och verka för att effektivisera kompetensförsörjning av personal inom hälso- och sjukvården. Det är positivt att den nuvarande regeringen fortsätter att ge uppdrag till Nationella vårdkompetensrådet.

Men mot bakgrund av frågans storlek och betydelse anser vi socialdemokrater att regeringen bör gå vidare och ta initiativ till en nationell beredning för välfärdens kompetensförsörjning. Förebilder för liknande samverkansstrukturer finns till exempel på försvarsområdet och trygghetsområdet.

Genom en beredning skapas forum för konsultationer mellan regeringen och representanter för de politiska partierna i riksdagen. Då öppnas också möjligheter för en samlad dialog med intressenter och aktörer på området.

Om vi ska vi vända utvecklingen vad gäller attraktionskraften i välfärdsyrkena krävs en bred samsyn och ett gemensamt nationellt initiativ. Som beskrivits ovan är det just långsiktiga satsningar på personal- och kompetensförsörjning som är nödvändiga för att adressera alla stora problem inom hälso- och sjukvården.

Den förra regeringen satsade på vården inom flera olika områden, till exempel förlossningsvård och god och nära vård, och genom många generella statsbidrag.

Ett exempel på en satsning som borde vara långsiktig är det så kallade Äldreomsorgslyftet, som finansierar kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Det är ett område som har stora utmaningar framöver. Äldreomsorgslyftet kan användas till olika yrkeskategorier och är i stora drag väldigt användbart. Vi hoppas att regeringen fortsätter satsningen för att möjliggöra att bemanning och kompetens inom äldreomsorgen kan lyftas.

Det krävs ett långsiktigt arbete för att komma till rätta med de frågor som handlar om bemanning, arbetsvillkor och arbetsmiljö.

Fru talman! Frågorna om hälso- och sjukvårdens digitalisering respektive effektiv tillgång till hälsodata är av central betydelse för framtidens hälso- och sjukvård.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen prioriterade därför under tidigare mandatperioder dessa frågor genom ett stort antal utredningar och myndighetsuppdrag. Man tillsatte till exempel två större utredningar och gav ett antal myndighetsuppdrag om användningen av hälsodata, till exempel om sekundäranvändning av hälsodata för patientändamål och om nationell digital infrastruktur. Vision e-hälsa 2025 pågår, där statliga aktörer och hälso- och sjukvårdens huvudmän samverkar i digitaliseringsfrågor av nationellt intresse. Det har också funnits ett regeringsuppdrag för en grunddatadomän för hälsa, vård och omsorg – för att nämna några av uppdragen.

En ny lag om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation trädde i kraft i år, vilket möjliggör ett effektivt och säkert informationsutbyte mellan vård- och omsorgsgivare.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen att en nationell och enhetlig digital infrastruktur som sätter patienten i fokus kommer att möjliggöra att hälsodata blir tillgängliga i hela vårdkedjan oavsett vårdform eller huvudman. Det är en utfästelse som vi socialdemokrater noga kommer att bevaka under mandatperioden.

När det gäller 1177 anser vi att det av kvalitets- och informationssäkerhetsskäl bör drivas i offentlig regi. Jag kommer ifrån Region Stockholm där Integritetsskyddsmyndigheten utfärdade sanktionsavgifter mot privata underleverantörer och regionen på grund av bristande personuppgiftshantering efter att uppgifter legat oskyddade hos underleverantörer i Thailand.

Nya digitala vårdgivare har på ett helt nytt sätt använt sig av marknadsföring i sitt arbete. Marknadsföringen syftar till att driva konsumtion av företagens tjänster. I juni 2022 gav den dåvarande S-regeringen en utredare i uppdrag att se över hur digitala vårdgivare ska kunna bli en del av en mer sammanhållen primärvård där alla aktörer arbetar tillsammans för att tillgodose patienternas behov av vård.

Fru talman! Jag är lika fångad nu som då av hälso- och sjukvården efter ett långt yrkesliv i olika roller. Men jag är också frustrerad över att satsningarna på välfärden nu ser ut att göra halt. Det är uppenbart i den situation som råder att det behövs tillskott till regioner och kommuner, till och med för att upprätthålla vård och omsorg på nuvarande nivå. Annars kommer de i kläm som alltid kommer i kläm: patienterna, de äldre inom äldreomsorgen och vårdens och omsorgens kvinnor som oftast drar det kortaste strået när resurserna är för små, trängda mellan sin vilja att ge bästa möjliga vård och omsorg och de resurser som står till buds.