Fru talman! Vi upplever en dramatiskt försämrad säkerhetssituation. Det är en säkerhetssituation som är väldigt allvarlig. Rysslands fruktansvärda och oprovocerade anfallskrig mot Ukraina är ett angrepp på friheten i hela Europa.

Jag tror att det är uppenbart för alla att försvaret måste förstärkas såväl materiellt som med kompetent bemanning. Under många år har Försvarsmakten varit underfinansierad och underdimensionerad i förhållande till sitt viktiga uppdrag att försvara vårt land.

Många har nu fått ett bryskt uppvaknande. Under förra året blev det övertydligt att även Sverige måste lämna en politik byggd på fromma förhoppningar utan verklighetsförankring bakom sig. Alla åtta partier i riksdagen kunde enas om att öka försvarsanslagen med ambitionen att nå 2 procent av bnp snarast möjligt. Och i maj 2022 hade därtill tillräckligt många partier anslutit sig till Liberalernas linje om att det var dags att söka Natomedlemskap. Därmed kunde också en ansökan gå in till Nato.

Jag är övertygad om att Natomedlemskapet kommer att tjäna oss väl. Men det räcker förstås inte att bli medlemmar och hoppas på stöd från våra blivande allierade. Vi måste stärka vår egen försvarsförmåga, och då blir naturligtvis personalfrågorna helt centrala.

Den uppbyggnad som behövs handlar till stor del om att säkerställa bemanningen inom såväl olika delar av det civila försvaret som inom frivilliga försvarsorganisationer och naturligtvis Försvarsmakten.

I går överlämnade Försvarsberedningen sin första delrapport till regeringen. Det är en kontrollstation för det gällande totalförsvarsbeslutet. Det är en enig försvarsberedning, vilket jag ser som en styrka, som gemensamt pekar på behovet av att stärka såväl det civila som det militära försvaret. Beredningen konstaterar att just bristen på personal är en begränsning för tillväxten, som planerades i totalförsvarsbeslutet 2020, och understryker personalförsörjningens betydelse för att klara detta. Därtill handlar det om att möta behoven som uppstått genom olika beredskapsåtgärder, om det viktiga stödet till Ukraina och förstås om den kommande Natointegrationen.

Försvarsmakten och andra berörda myndigheter inom totalförsvaret har ett stort ansvar – och även ett stort och brett mandat – att göra sina organisationer attraktiva för människor att verka inom och att säkerställa en god kompetensförsörjning. Politiskt ska vi naturligtvis ta ansvar för att skapa förutsättningar som möjliggör för myndigheterna att leva upp till sitt uppdrag och sitt ansvar, men det gäller också för oss, tycker jag, att undvika detaljreglering i fråga om deras arbetsgivarroll.

Det har väckts många motioner inom området personalpolitik här i riksdagen. Det visar på ett stort engagemang och på en iver att utveckla försvaret. Det är ett engagemang som jag tror att vi alla delar, även om vägen dit kan se lite olika ut.

Flera av dessa motioner innehåller intressanta förslag, och man pekar på möjligheter. Samtidigt kan vi konstatera att mycket av det som föreslås är sådant som redan pågår inom berörda myndigheter.

Jag vill ännu en gång slå ett slag för vikten av återhållsamhet i fråga om att detaljreglera verksamheterna när det gäller kompetensförsörjningsområdet och arbetsgivarfrågor.

Det finns flera stora utmaningar som myndigheterna måste ta ansvar för att hantera i sitt operativa arbete. Försvarsmakten planerar för utökningar i samtliga försvarsgrenar och stridskrafter. Givet omvärldsläget är detta naturligtvis mycket angeläget.

Fru talman! Jag vill gärna peka på den uppenbara jämställdhetsbristen. Det behövs fler kvinnor i försvaret. Det är förstås en fråga om att kvinnor ska ha motsvarande möjligheter som män har. Men framför allt är det en förutsättning för en långsiktigt hållbar personalförsörjning och för tillväxt i såväl grundorganisationen som krigsorganisationen.

Fokus i Försvarsmakten ligger på att öka andelen kvinnor i grundutbildning med värnplikt, eftersom det utgör det huvudsakliga insteget till de militära personalkategorierna. Det är ingen snabb lösning, men det är den långsiktigt rätta strategi som behövs för att öka rekryteringsbasen för anställning i Försvarsmakten. Detta är ett arbete som pågår, och det finns anledning att noga följa utvecklingen.

Ett proaktivt agerande behövs mot strukturer samt mot brister i till exempel materiel, som flera talare har varit inne på tidigare i denna debatt, och brister i ledarskap som försvårar för kvinnor att verka på alla nivåer i den mansdominerade försvarsverksamheten. Detta kräver ett dagligt engagemang från ledare i hela organisationen utifrån de värderingar som ska prägla verksamheten.

Fru talman! Det är kompetensen som är viktig, inte hos vem den finns. Därför måste Försvarsmakten ha en inkluderande hållning även gentemot hbtqi-personer. Jag vill betona att Försvarsmakten har gjort mycket på detta område. Men vi får inte glömma att de fördomar och de begränsningar som människor möter i samhället i stort också finns inom Försvarsmakten. Det finns all anledning att påminna om detta, särskilt nu i en tid när till exempel hbtqi-personers rättigheter ifrågasätts och inte minst transpersoner i hög grad stigmatiseras. Jag vill därför uppmana Försvarsmakten att fortsätta sitt viktiga arbete för inkludering och låta kompetensen komma till sin rätt oavsett hos vem den finns.

Det går inte att bortse från utmaningarna vad gäller personalförsörjningen eller kompetensförsörjningen. Liksom i många andra delar av samhället råder det kompetensbrist, och det kräver ett ambitiöst utvecklingsarbete för att lyckas möta behoven. Detta behöver följas upp och analyseras för att möjliggöra en framåtsyftande och lärande process. Jag föreställer mig att den nybildade Myndigheten för totalförsvarsanalys i sitt viktiga uppföljnings- och utvärderingsarbete av det svenska totalförsvaret kommer att bidra till att öka kunskapen och se luckorna och bristerna och var åtgärder behöver vidtas utifrån de mål som riksdagen har beslutat för totalförsvaret, både för det militära och för det civila försvaret.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag betona att kompetensförsörjningen och personalpolitiken är avgörande delar i den helhet som krävs för att stärka försvarsförmågan och göra Sverige säkrare.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.