Fru talman! Bland de förslag som ska diskuteras här i dag kommer tre från Vänsterpartiet. De förslag vi har på friluftslivsområdet kommer att debatteras av utbildningsutskottet, eftersom vi anser att skolan behöver jobba mer för att ge alla barn inblick i friluftslivet och ökad kunskap om allemansrätten.
Det oroar mig mycket - precis som andra ledamöter har uttryckt tidigare - att många lever ett alltför stillasittande liv. Det påverkar människors hälsa och blir i slutändan ett stort samhällsproblem. Med stillasittande ökar risker för en rad fysiska sjukdomar men även demens och depression.
Det är oerhört viktigt att tidigt etablera hälsosamma vanor. Därför behövs ett extra fokus på alla politiska nivåer för att uppmärksamma barns och ungdomars situation. Samhällena och barnens dagar på förskola och skola behöver planeras utifrån tanken att stimulera till rörelse.
För oss i Vänsterpartiet är det självklart att uppmärksamma att inte alla barn har samma möjligheter till en aktiv fritid i dag. De vars föräldrar har en god ekonomi och hög utbildning deltar i mycket högre utsträckning i idrottsföreningar. Spontanidrott i ens bostadsområde är också värdefullt för hälsan, men det är inte rimligt att de miljarder skattekronor som satsas på föreningsidrotten i så stor utsträckning nyttjas av dem som redan har det bäst ställt.
Från Vänsterpartiets sida ser vi att det behövs en rad olika insatser för att bryta den här utvecklingen. Här behöver alla föreningar och kommuner samarbeta. Var lägger man idrottsplaner och hallar? Vad kostar det att ta sig dit? Hur informeras barn och deras föräldrar om vilka aktiviteter det finns att välja på? Vilka insatser kräver man från föräldrarna? Vad kostar det för en familj med flera barn att låta dem vara med i en idrottsförening?
Fritidskortet kan vara en dellösning, och jag är positiv utifrån det som Roland Utbult berättade om vilken inriktning regeringen ser för detta kort. Jag hoppas att vi kommer att kunna vara eniga om den satsningen framöver, men det är bara en dellösning.
Ett annat stort hinder i många delar av landet är bristen på plats för idrottande och därmed träningstider. Det är flera före mig som har pratat om det här. De senaste åren har flera undersökningar bland kommuner och föreningar gjorts om lokalsituationen. Det har visat sig att drygt var fjärde förening svarar att de har ett stort behov av fler tider och att bristen leder till att föreningar tvingas tacka nej till nya medlemmar. I storstäderna är det så många som 43 procent av föreningarna.
De föreningar som i störst utsträckning bedriver barn- och ungdomsverksamhet är hårdast drabbade. Varannan förening anger att det finns ett stort behov av renovering av den plats man idrottar på. Samtidigt har få kommuner analyserat sina behov av idrottsytor och gjort upp långsiktiga planer för nybyggnation och renovering.
För att komma till rätta med den här situationen och få fler att motionera behövs en tydlig plan från kommunerna, och Vänsterpartiet tycker också att det behövs ett tydligt stöd från nationell nivå. Kommunerna har i dagsläget stora renoveringsbehov och investeringsbehov i nya förskolor, skolor och äldreboenden. Ett mycket stort antal kommuner kommer i år att behöva skära ned på personal och stänga verksamheter, eftersom regeringen prioriterade en skattesänkning till höginkomsttagare i stället för ökade bidrag till kommunerna. Till exempel i min egen hemkommun Arboga kommer en förskola att stängas under det här året.
När verksamheter som är lagstyrda har stora behov är det stor risk att kultur, idrotts- och fritidslokaler får stå tillbaka. Vänsterpartiet har under många år föreslagit ett statligt investeringsstöd för nybyggnation och ombyggnation av idrottshallar. Vi ser också behov av nytänkande för att få ökad tillgänglighet för flera grupper och möjlighet att använda samma hall för många olika typer av aktiviteter. Den förra regeringen jobbade på med den här frågan och beställde ett flertal utredningar. Nu måste det bli verkstad! Det finns ju faktiskt en bred enighet.
Jag tyckte att Roland Utbult signalerade att regeringen är på gång med den här frågan och att hans partikamrat ministern också kommer att ta tag i de underlag som den förra regeringen tagit fram. Jag håller tummarna för att även detta är på rull snart.
Fru talman! En grupp som särskilt hamnar i kläm när man dras med gamla idrottsanläggningar och bristande kunskap i kommunerna är personer med funktionsnedsättning. Myndigheten för delaktighet har gjort en kartläggning av möjligheterna till att ha en aktiv fritid, och den visar att många personer med funktionsnedsättning vill utöva fler aktiviteter på sin fritid än vad de har möjlighet till.
Anledningen till att de avstår är till exempel bristande tillgänglighet i samhället. Det kan även vara avsaknad av information om tillgänglighet i aktiviteterna - att det helt enkelt inte går att veta om de passar dem. Det kan också handla om svag privatekonomi, otillgängliga transporter och bristande socialt stöd inför och i samband med aktiviteter.
Myndigheten pekar på att ganska små förändringar skulle kunna göra stor skillnad. En större medvetenhet om dessa hinder skulle kunna göra att fler kan ta del av generella aktiviteter inom dagens befintliga fritidsutbud. Men självklart kan det också behövas riktade aktiviteter för de personer som har en funktionsnedsättning.
Parasport Sverige har gjort en studie för att identifiera dessa hinder och begränsningar. I rapporten tar man ett helhetsgrepp och tittar på alltifrån habilitering, som är regionernas ansvar, till rehabilitering, syncentral, färdtjänst, bemötande och kompetens, ekonomi, sysselsättning, familjens förutsättningar och så vidare. När resultatet redovisades sa man att det liknade en hinderbana - det är svårt att ta sig fram till en aktivitet.
Fru talman! Vänsterpartiet menar att vi inte kan ha det så här. Vi behöver jobba mycket mer målinriktat för att leva upp till vårt åtagande. Vi har skrivit under FN:s deklaration om delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning, och där ingår idrott och rekreation. Vi tycker att det är dags att riva de hinder som Parasport Sverige lyfter fram och möjliggöra för fler människor i vårt land att leva ett aktivt och hälsosamt liv.
Vi har både i år och tidigare haft ett helt batteri med förslag för att riva hindren. Vi har förslag som rör rätten att ta med sig idrottsutrustning i färdtjänsten, vilket faktiskt inte har varit möjligt, liksom rätten att åka på tävlingar med färdtjänst. Man tycker att det skulle vara en självklarhet att den som är beviljad färdtjänst ska kunna tävla i hela landet, men så är det inte i dag. Det behövs också en utredning för att se över själva finansieringen av parasporten. Där lyfte Amanda Lind fram positiva exempel från andra håll där man har gjort en öronmärkt satsning. Vi tror att detta kan ge ett uppsving.
Man kan titta på vad det kostar för en privatperson med funktionsnedsättning - alltså inte bara på föreningssidan - att skaffa den utrustning som kan krävas. Om man exempelvis vill hålla på med rullstolsrugby kan en specialrullstol kosta upp till 75 000 kronor. För den som är blind och behöver en guide eller ledsagare för till exempel skidåkning eller löpning blir det väldigt kostsamt.
Ofta är grundregeln att kommun och landsting, eller region som vi säger nu, inte ansvarar för sport- och fritidshjälpmedel. Det krävs oftast medicinska argument för att få sådana hjälpmedel. En speciell benprotes för att kunna springa eller en cykel för tävlande omfattas till exempel inte av regelverket, och det är problematiskt. Det blir en klassfråga. Den som har en stark privatekonomi kan ta del av hjälpmedlen, medan många utestängs från sporter som de annars kunde utöva.
Samtidigt vet vi att personer med funktionsnedsättning har en svagare ställning på arbetsmarknaden och låga ersättningar och att familjer med barn med funktionsnedsättning har en svagare ekonomi. Vänsterpartiet menar att det är viktigt att samhället erbjuder den hjälp som behövs för att alla ska ha inte bara rätt till idrott och motion utan också verklig möjlighet. Därför yrkar jag bifall till vår reservation 8, som tar upp dessa frågor.