Fru talman! Det finns väldigt många vetenskapliga dokument och utredningar om idrottsrörelsens mervärden för individ och samhälle. Svensk idrott är en viktig och positiv kraft i samhället. Med 3,2 miljoner medlemmar i 20 000 ideella föreningar och 650 000 ledare skapar idrottsrörelsen en rad positiva bieffekter som vi verkligen kan kalla samhällsnytta.
Att en tredjedel av svenskarna är med i idrottsrörelsen ger en stark effekt på samhället på allt från hälsoekonomi och självkänsla till besöksnäring och integration. Idrottsrörelsen gör Sverige starkare, precis som flera ledamöter anfört i dag.
Men låt mig särskilt nämna barnen. Varenda unge innanför är en vinst för samhället utanför. Hittar barn och unga sin plats i föreningslivets gemenskap i stället för i gängkriminalitetens gemensamma utanförskap, fru talman, kommer samhällsvinsten i den investeringen att generera en avkastning som hela samhällsstrukturen tjänar på.
En av utmaningarna för idrotten i dag är att få föreningslivet att utbilda och skapa förutsättningar för att barn med bland annat psykiska funktionsnedsättningar ska kunna delta på lika villkor. Utmaningen är att ge kunskaper om bemötande men också utbildning för tränare som ger dem verktyg att möta och bemöta barn med exempelvis neuropsykiatrisk problematik.
Fru talman! Jag pratade för ett tag sedan med en hockeymamma vars son har en adhd-diagnos. Hon beskrev hur pojken under årens lopp hade testat en massa fritidsaktiviteter utan att liksom få till det och komma med i gemenskapen. Inte heller i skolan fungerade det. Han hade svårt att få godkänt i sina ämnen. Han började med fotboll redan som åttaåring, men bristen på kunskap och förståelse i föreningen gjorde att det alltför ofta blev konflikter och handgemäng. Han började må psykiskt dåligt och fick problem med kamrater. Han testade ridning, tennis, innebandy och handboll, men inget funkade.
Men så testar han hockey, och där blir det plötsligt väldigt bra med ledare som bemöter honom på rätt sätt. Plötsligt packar han sin skolväska själv. Skolresultaten förbättras, måendet blir mycket bättre och han får nu också kompisar. Pojken är nu 13 år, har godkänt i alla ämnen och har en inriktning att så småningom söka in på hockeygymnasium.
Detta är en alldeles sann solskenshistoria, som dock kanske inte hade behövt vara så långdragen. Med rätt bemötande och kunskaper kan många fler barn må bättre och hitta sin plats i samhällsgemenskapen i stället för att vara utanför. Detsamma gäller naturligtvis för alla barn med någon form av funktionsvariation.
Fru talman! Låt mig även säga några ord om parasport. Idrotten ska vara till för alla. Alla som vill ska kunna delta i och utöva idrott. Svenska Parasportförbundet organiserar och möjliggör för idrott inom tolv olika idrotter för personer med rörelsenedsättning, synnedsättning och intellektuell funktionsnedsättning. Deras arbete är otroligt viktigt och betyder mycket för dem som deltar, inte minst ur social synvinkel.
Även Sveriges Paralympiska kommitté, som har ansvar för den paralympiska idrotten och Sveriges deltagande i Paralympics, har stor betydelse. Man skapar förebilder och visar att barriärer kan rivas ned.
Fru talman! Vad krävs då för att barn, unga och vuxna med eller utan funktionsnedsättning ska kunna delta i idrottsverksamhet? Det krävs inte bara kompetenta och engagerade ledare utan också tillgång till idrottsanläggningar, som helst ska vara multifunktionella. Det är sedan länge ett känt problem att det råder akut brist på anläggningar. Närhet och tillgång till idrottsanläggningar och idrottsutrustning är avgörande för en inkluderande idrott för alla, även i arbetet med att återstarta efter pandemin.
Idrottsvärlden står också inför andra utmaningar, till exempel skenande driftskostnader. I valrörelsen lovade de högerkonservativa partierna att stärka den svenska idrottsrörelsen efter pandemin. Men i Tidöavtalet framgår ingenting om det akuta behovet av nya idrottsanläggningar, återstartsstöd eller riktade insatser för att stärka barns och ungdomars fysiska hälsa.
Fru talman! Riksidrottsförbundet har gjort en enkätundersökning bland 5 500 idrottsföreningar i alla idrotter och över hela landet angående idrottsplatser, ytor och anläggningar. Ungefär 40 procent av föreningarna uppger att de har stort behov av fler tider i anläggningarna och fler ytor att idrotta på. Störst är problemet i föreningar med många barn och ungdomar. Hälften av alla föreningarna uppger att det också finns ett stort behov av renovering av anläggningarna.
När det gäller 51-procentsregeln vill vi socialdemokrater inte frångå modellen för beslutsfattande inom idrotten. Medlemskapet ska ligga till grund för föreningsmodellen. Därför är det enbart idrottsrörelsens medlemmar som kan ändra i stadgarna. Det är något som politiken ska hålla sig ifrån. Vi beklagar att det finns politiska partier som inte delar den uppfattningen och därmed ger uttryck för att frångå modellen för beslutsfattande inom idrotten. Vi kommer att fortsätta stödja idrottsrörelsen och vill verka för att 51-procentsregeln ska vara kvar.
Jag vill också säga några ord om friluftspolitik. Oavsett förutsättningar ska alla människor, däribland barn och unga, ha möjlighet att vistas i naturen och utöva friluftsliv med allemansrätten som grund. Nationalparker, natur- och kulturreservat är viktiga och lockar miljoner besökare varje år. De har också stor betydelse för landsbygdsutveckling och för lokal och regional utveckling.
En stor del av friluftslivet utövas nära bostaden eller i tätorten. Därför är det av stor vikt att bevara grön infrastruktur i och omkring städer och tätorter, inte minst i städer med stark bebyggelseutveckling. Ansvaret för detta fördelas mellan stat och kommun och många myndigheter. Fortsatt god samordning är därför mycket viktig.
Fru talman! Avslutningsvis ställer vi oss bakom samtliga av våra yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4.