Fru talman! Detta motionsbetänkande innehåller många intressanta aspekter, och det är intressant att lyssna på kollegorna i kulturutskottet för att höra vad man från olika partier prioriterar. För mig finns det tre områden som jag vill ta upp inom området idrotts- och friluftsfrågor.

För det första gäller det parasporten och den utveckling som har skett och sker på området. Vi hade nyligen parasportens representanter på besök i kulturutskottet - ordförande Åsa Llinares Norlin och generalsekreterare Bo Sköld. Vi fick en genomgång av den positiva utveckling som har skett men också av utmaningar som funnits och som kommer.

En utmaning är rättvisa, det vill säga att ungefär samma insatser som krävdes för att killar och tjejer skulle ha samma förutsättningar också ska gälla för personer med funktionsnedsättning - och att det är helt naturligt.

Ett viktigt inslag i parasporten är de förebilder som finns och som tävlar på hög nivå. De är många, och Ebba Årsjö får som framgångsrik alpinskidåkare personifiera de många sportsliga förebilderna. Men det finns många, många fler. Vi kristdemokrater fortsätter att stödja parasporten.

Fru talman! En annan viktig utmaning är lokalfrågan. Nu kommer de idrottande tjejerna på bred front som också aspirerar på utrymmen, planer och hallar. Det är en utmaning. Vi vet hur viktig idrotten är för fysisk aktivitet och psykisk hälsa. Därför kommer nu den så kallade LOA-fonden, en lokal- och anläggningsfond, efter dansk modell att förverkligas. Regeringen jobbar på att utforma detta, och tanken är att kommunerna ska stimuleras att söka pengar ur fonden och bygga fler nya idrottsutrymmen framöver eller renovera befintliga.

Fru talman. Den tredje området som jag vill belysa är inte helt överraskande fritidskortet. Den 5 april i år beslutade regeringen om ett i mina öron historiskt uppdrag till fem myndigheter - jag ska återkomma till vilka de är. De ska göra de förberedelser som är nödvändiga för att fritidskortet ska kunna införas.

Någon har sagt att fritidskortet och dess första idé fritidspengen tillhör de mest debatterade av alla frågor vi haft i kulturutskottet. Från början handlade det om fritidspengen, en idé för barns och ungas ökade fysiska aktivitet som vi debatterat här i kammaren. Den var riktad till barn i familjer med socioekonomiska bekymmer som var i kontakt med socialtjänsten.

Min framgång med att i debatterna få med alla på fritidspengen var minst sagt begränsad. Det största motargumentet handlade om att dessa barn skulle bli stigmatiserade och att man i stället önskade vad man kallade en generell välfärd som inkluderade alla barn. Det kanske låg någonting i det, även om jag vid tillfället inte höll med. Framtiden för fritidspengen såg då ganska mörk ut.

Det som sedan händer är att vi kristdemokrater ser över fritidspengen och omformar den till fritidskortet. Det skrivs in i Tidöavtalet, vilket betyder att det verkligen kommer att genomföras. Enligt plan ska det ske under 2024. Det känns ju trevligt för mig som har stått här och propagerat för detta under så lång tid.

Vad är då fritidskortet för någonting, fru talman? Fritidskortet ska ge alla barn och unga i åldrarna 8-16 år ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv. Det ska innehålla ett värde som kan användas som betalning för fritidsaktiviteter inom till exempel idrottsrörelsen, friluftsorganisationer och andra organisationer inom civilsamhället och kulturområdet.

Beloppets storlek kommer att ha en differentierad utformning för att särskilt stötta barn och unga i socioekonomiskt utsatta hushåll att ta del av fritidsaktiviteter. Barn och unga med funktionsnedsättning eller andra behov av särskilt stöd ska uppmärksammas så att fritidskortet kommer dem till godo i lika stor utsträckning som för andra barn och unga.

Under 2023 finns 50 miljoner kronor avsatta för att ta fram nödvändig infrastruktur för införandet av ett fritidskort till barn och unga. Under 2024 beräknas hela 731 miljoner kronor avsättas för att införa reformen med fritidskort, och från och med 2025 beräknas årligen 792 miljoner kronor avsättas för samma ändamål. Det är en stor, historisk reform som lägger grunden för en mer jämlik hälsa i framtiden.

Vilka myndigheter är då inblandade? E-hälsomyndigheten får huvudansvaret för att förbereda, införa och förvalta fritidskortet. De har visat sig snabba och effektiva. Folkhälsomyndigheten, Försäkringskassan, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Statens kulturråd är också involverade så att rätt förutsättningar ska finnas för att införa fritidskortet under 2024. Sedan har vi Svenskt Friluftsliv och Riksidrottsförbundet, och även Sveriges Kommuner och Regioner, som viktiga aktörer.

Sammanfattningsvis, fru talman: Fritidskortet handlar om att erbjuda alla - observera: alla - barn och unga i utvalda årskurser möjligheter till gemenskap och aktivitet. Barn från socioekonomiskt utsatta hushåll ska dessutom kunna få ett högre stöd. Vi behöver göra allt vi kan för att motverka fysisk och psykisk ohälsa och främja gemenskap.

Efter alla dessa intressanta och, ska vi säga, kreativa debatter som vi haft omkring detta hoppas jag att vi ska kunna enas om införandet av fritidskortet. Det finns inte med som en beslutspunkt i dag, så det här får ses som en hint om beslut som kommer. Ingen ska då kunna säga att fritidskortet har forcerats fram.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag, fru talman.