Fru talman! Tack, ledamoten Leonid Yurkovskiy, för ett intressant anförande!

Man redogör utifrån några underlag för att tilliten till public service skulle ha minskat över tid, att befolkningen i stort inte gillar nischade innehållsprogram och att vi har en nyhetsundvikande befolkning. Detta, tolkar man, beror på public service-bolagens politiska uppfattning och så vidare.

Jag tror att man ändå måste bryta ned dessa siffror och se vad de de facto säger. Vad vi ser nu är att stödet och förtroendet för public service i händelse av kris har ökat dramatiskt. Det finns knappt några public service-bolag i hela Europa som har de siffror som SVT och Sveriges Radio just nu uppvisar. Det gällde både under coronapandemin och nu med de senaste uppdaterade siffrorna från den 24 februari 2022 till i dag.

Gällande frågan om tillit tittar SOM-institutet på om befolkningen har tillit till samhällsinstitutioner, där public service-bolagen ingår. Den del av befolkningen som inte upplever någon stark tillit till public service-bolagen har inte heller tillit till myndigheter, dessvärre inte till Sveriges riksdag och inte heller till den svenska regeringen i den omfattning vi alla hade önskat.

Uppgiften kan åläggas public service-bolagen själva, enligt den retorik som här framförs, men jag menar att det är en ytterst bristfällig analys. Man måste också titta på vad alla samhällets representanter ska göra för att utöka tilliten hos de grupper som lyftes fram. Uppgiften kan därmed inte enbart åläggas bolagen.

Nu betalar vi alla, hela svenska folket, till public service-bolagen, som har ett brett kulturellt uppdrag och ska agera för samhällsnyttig information för oss alla. Min fråga är om Sverigedemokraterna i den nya mediepolitiska situationen och mediemarknaden kommer att verka för ett fortsatt brett uppdrag för bolagen.