Herr talman! Hur är det i vårt land - får man diskutera vad som helst, eller finns det en rädsla för att vara annorlunda som har gjort att vi har skapat en enhetskultur och ett slags politisk korrekthet som är tråkig och inte särskilt utvecklande?

I dag diskuterar vi public service och film. Public service, alltså Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion, är ett område där det ställs - och får ställas - många frågor. Är det för mycket med nästan 9 miljarder av skattepengar till public service varje år? Är det okej att skriva upp kostnaden med 2 procent varje år? Jag har kanske inte rätt på decimalen, men det lär handla om 175-180 miljoner kronor per år.

Borde inte de ideella krafterna i Öppna kanalen och närradion få del av denna stora kaka? De får ju ingenting. Den som känner till deras ideella, viktiga demokratiska arbete kan tycka att de borde kunna få en liten del. Det skulle göra stor skillnad för Öppna kanalen och närradion runt om i Sverige.

En annan fråga är om granskningen av public service fungerar.

Är public service vänstervridet? Det är en intressant fråga som man måste få lov att ställa. Först fanns bara en enda tv-kanal, men 1969 startades TV2. Man rekryterade personer från journalisthögskolorna, och de var så starkt präglade av 60-talets revoltrörelse att till och med socialdemokrater i mitten av 70-talet reagerade på att det blev lite väl mycket vänster i tv-utbudet.

Det har hänt mycket sedan dess, men frågorna måste ställas även om svaret inte är enkelt.

I Tidöavtalet mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna står det: "Public service-mediernas oberoende ska bestå och dess långsiktiga finansiering vidmakthållas. I ett delvis nytt medielandskap behöver public service-verksamheten utvecklas som en del av den demokratiska infrastrukturen."

Herr talman! Vi vet att en ny public service-utredning ska se över framtidens public service, och det är väl det som är det riktigt intressanta. Om ganska exakt ett år ska man redovisa vad man kommit fram till. Syftet med utredningen är att hitta lösningar som långsiktigt värnar ett oberoende public service. Dessutom ska man utreda hur förtroendet för public service kan stärkas ytterligare.

Det handlar framför allt om att se vad som behöver förändras inför det nya sändningstillståndet 2026-2033. Under dessa åtta år kan man inte lägga sig i så mycket, utan då rullar det på i public service. Eftersom det handlar om hela åtta år är det otroligt viktigt vad utredningen kommer fram till, framför allt när det gäller de tillägg som behöver göras till public services uppdrag.

Så lite historik igen. Inför nuvarande sändningstillstånd, 2020-2025, gavs ett antal nya uppdrag till public service. Det handlade bland annat om att minoritetsgrupper skulle få mer plats och att personer med funktionsnedsättning skulle få mer rättvisa möjligheter att tillgodogöra sig public service. Det handlade också om de så kallade vita fläckarna, alltså områden med liten lokal nyhetstäckning.

Frågorna är många, och jag hoppas att den nystartade utredningen ger oss svaren om ett år.

Herr talman! I veckan besökte kulturutskottet Filmpool Nord, som tillsammans med Film i Väst är de två största regionala filmpoolerna i Sverige. Filmpool Nord är ett regionalt resurscentrum för film, och cirka 75 långfilmer och 400 kort- och dokumentärfilmer har gjorts i länet. Bland långfilmerna finns de två kända och uppskattade filmerna Jägarna och Så som i himlen.

Som vi tidigare hörde är det goda tider för svensk film, och filmpolitiken är väl förankrad.

För den tidigare regeringen gick det dock trögt att åtgärda kritik från riksdagen. Dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke kom 2015 med förslag på ny filmpolitik, Mer film till fler, men fick underkänt på bland annat finansiering, organisation, produktionsförutsättningar och samverkan. Dessutom chockhöjde hon biografmomsen från 6 till 25 procent.

Men svensk film är en överlevare, och vi ska inte bara kritisera den tidigare regeringen. Man satsade 100 miljoner på produktionsincitament för film för att locka utländska bolag att filma i Sverige och för att också stärka svensk produktion. Det är för tidigt att dra några slutsatser om effekterna av stödet som infördes förra våren. Men det blev en huggsexa om pengarna när de skulle delas ut, vilket tyvärr skapade en del orättvisor och irritation i branschen. Denna gång var det dock inte politikens fel.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Leonid Yurkovskiy (SD).