Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 38, men jag tänker försöka nämna något om fler av de reservationer som Vänsterpartiet har i detta betänkande.

För ungefär ett år sedan debatterade utskottet författningsfrågor senast. Det var en väldigt speciell debatt, kan jag minnas även om jag själv inte deltog. Det var bara någon vecka efter Rysslands invasion av och attack mot Ukraina. Väldigt många var starkt berörda då.

Detta betänkande innefattar, precis som påpekats av tidigare talare, stora delar av det som är vår demokratiska grund, det som vi bygger vårt statsskick på. Vi har också olika förslag på att förändra och i vissa delar förbättra den konstitution som vi har. Vi alla vet att de friheter och rättigheter som vi har aldrig får eller kan tas för givna. Just för ett år sedan var vi starkt medvetna om detta. Man får väl tyvärr konstatera att så fortfarande är fallet. Vi vet också allihop att demokratin tyvärr är på tillbakagång i världen.

Denna och tidigare mandatperiod har vi på olika sätt firat och uppmärksammat demokratin i Sverige. Och ledamoten Ida Karkiainen föredrog tidigare den historiska utvecklingen av demokratin.

Men det finns faktiskt en del i vår demokrati som jag anser rimmar särskilt illa med allt annat som vi har firat, nämligen att det finns ett uppdrag i Sverige som man inte kan väljas till utan som man föds till. Det är tyvärr inte särskilt modernt och inte heller rimligt, även ifall personen i fråga firar 50 år på tronen.

Herr talman! Sedan 2010 finns det ett grundlagsskydd i regeringsformen där det framgår att det samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Vänsterpartiet hade länge drivit frågan om just ett grundlagsskydd för de nationella minoriteterna, och vi stod bakom den dåvarande regeringens förslag. Däremot var det några av de remissinstanser som yttrade sig om förslaget som ansåg att det inte bara var samerna som skulle nämnas i regeringsformen utan även de övriga nationella minoriteterna. Vidare föreslog ett par remissinstanser att språk borde läggas till bland det som minoriteterna ska ha möjlighet att behålla och utveckla. Några remissinstanser framförde också att det inte var tillfredsställande att samer har en svagare ställning i Sveriges grundlag än i våra grannländers.

Vänsterpartiet delar den uppfattningen. Vi anser att frågan om ett starkare grundlagsskydd för de nationella minoriteterna och urfolket samer samt för våra minoritetsspråk behöver utredas, särskilt i tider som dessa, när det uppenbarligen ifrågasätts av andra partier i riksdagen.

Herr talman! De senaste åren har politiker sålt ut stora delar av vår gemensamma egendom. Det rör sig om skolor, vårdcentraler, apotek, lägenheter och mycket mer. I flera av dessa fall har utförsäljningarna gjorts till underpriser. Man har helt enkelt reat ut det som tidigare var vårt och som vi gemensamt ägde.

Många gånger har dessa privatiseringar skett långt under marknadspriser, och ofta har det inneburit att samhällsnyttiga funktioner slagits sönder. Utförsäljningen av våra skolor, vårdcentraler och statliga bolag innebär att demokratin minskar eftersom medborgarna tappar inflytande över verksamheten. Det som har tagit flera decennier för medborgarna och för det offentliga att bygga upp kan säljas ut på bara några år. Utförsäljningarna blir tyvärr mer eller mindre oåterkalleliga. Det är mycket svårt att köpa tillbaka det som har sålts ut.

En trend de senaste åren har varit att kommuner använt sig av ett upplägg som bygger på att de säljer ut fastigheter eller delar av dem till privata aktörer för en klumpsumma samtidigt som de förbinder sig att hyra in sig i de lokaler som de just sålt - till höga priser och med långa kontrakt. Marknaden för så kallade samhällsfastigheter har expanderat kraftigt, och under 2020 privatiserades samhällsfastigheter för drygt 5 miljarder i Sverige.

Ett av de mest uppmärksammade exemplen är kulturhuset i Skellefteå, som kommunen sålde för en dryg miljard. Varje år betalar Skellefteå kommun nästan 45 miljoner i hyra till företaget som man sålde till för att få tillgång till sitt eget kulturhus. När hyreskontraktet löper ut om 50 år har Skellefteå kommun betalat omkring 2,2 miljarder i hyra, vilket är mer än dubbelt så mycket som kommunen sålde kulturhuset för.

Även i Härnösands kommun har man sålt ut merparten av verksamhetslokalerna. Där konstaterar man i efterhand att nackdelarna tydligt överväger fördelarna med utförsäljningarna samt att det inte enbart var en dålig ekonomisk affär utan att man också har blivit hemskt beroende av hyresvärden och att man får ett väldigt begränsat utrymme att anpassa fastigheterna utifrån sina behov.

Kommuninvest, kommunernas eget företag kan man säga, har gjort en egen rapport där man delar dessa slutsatser och konstaterar att kommuner bör äga sina fastigheter eftersom det blir både billigare och bättre för medborgarna om staten, regionerna och kommunerna äger sina fastigheter.

Det är också ganska tydligt att utförsäljningar av vår gemensamma egendom är väldigt illa omtyckta. När Helsingborgs kommun för några år sedan anordnade en folkomröstning om huruvida man skulle sälja ut företaget Öresundskraft blev resultatet väldigt tydligt. Nej-sidan fick 96,37 procent av rösterna, och valdeltagandet på 50,06 procent var ovanligt högt. Det är tyvärr inte alltid lika högt valdeltagande i kommunala folkomröstningar som i våra allmänna val.

När andra partier vill minska det gemensamma ägandet vill Vänsterpartiet öka det för att kunna styra samhällsutvecklingen och det som vi gemensamt har byggt upp i form av tillgångar i statliga bolag och för att kunna styra delar av samhället genom dem men också för att kunna inbringa mer pengar till vår gemensamma välfärd.

I dag skyddar grundlagen det privata ägandet, men det saknas ett skydd för det som vi äger tillsammans. Vi anser därför att man behöver förstärka den gemensamma äganderätten och införa ett grundlagsskydd för gemensam egendom. Vi vill därför att en utredning ska se över hur ett grundlagsskydd för gemensamt ägd egendom ska kunna uppnås.