Herr talman! Även detta betänkande hanterar en lång rad motioner, ungefär 80 stycken, med olika inriktningar, som kommer att avslås. Därmed inte sagt att motionerna inte skulle innehålla ett antal väl grundade och motiverade förslag, som exempelvis mitt parti Kristdemokraterna mycket väl hade kunnat stå som undertecknare av - och rent av gör i vissa fall. Men i den parlamentariska världen förhandlar partierna i regeringsunderlaget fram en gemensam politik, där alla partier får gehör för stora delar av sina förslag men man finner kompromisslösningar i andra delar. I en del fall bakar man ihop ett antal förslag från partierna i regeringsunderlaget till ett gemensamt ställningstagande och avslår de enskilda förslagen. Detta sagt för att våra åhörare bättre ska förstå den lite märkliga ordningen att avslå förslag som man i själva verket står bakom.

Enligt regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, utgår all offentlig makt från folket, som tidigare nämnts. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Betänkandet inleds med en genomgång av grunderna för parlamentet, regeringen och statschefen - det vill säga kungen, kungafamiljen, Hovstaten och Slottsstaten. Det är mycket lärorikt, så jag kan rekommendera den som är intresserad att läsa det. Exempelvis finns där beskrivet vad som skulle hända om kungahuset skulle utslockna. Då väljer riksdagen en riksföreståndare som ska fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Även en vice riksföreståndare väljs av riksdagen. Tanken är att riksdagen på så sätt ska få rådrum att ta ställning till hur man ska göra för framtiden med statsformen.

Vi hoppas naturligtvis att något sådan aldrig ska inträffa, men det är ändå tryggt att scenariot är väl genomtänkt och att lagstiftaren har en plan som finns stadfäst och beskriven i regeringsformen, en grundlag. Av betänkandet framgår att den dåvarande departementschefen kommenterade Grundlagsberedningen, SOU 1972:15, med att "kungadömets bevarande var en given utgångspunkt vid utformningen av en ny författning om författningen skulle få önskvärt stöd i riksdagen och regeringen."

Herr talman! Ett annat avsnitt av betänkandet berör EU-samarbetet. Som kristdemokrat är jag stolt över att det var tre kristdemokrater som tog de första stegen till grundandet av det som senare blev Europeiska unionen. Och man gjorde det på välkända grundläggande principer om respekten för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämlikhet mellan kvinnor och män.

Det är bra att det finns en artikel i EU-fördraget som säger att rådet under vissa omständigheter kan slå fast att det finns en klar risk för att en medlemsstat åsidosätter de värden som jag nyss räknade upp. Där framgår också vilka mått och steg man då kan vidta.

Där finns också de fri- och rättigheter beskrivna som EU erkänner att varje människa har. Det gäller tanke-, religions-, yttrande- och mötesfrihet, rätt till ett skyddat privatliv och barns rätt till skydd och omvårdnad. Detta är mycket viktiga värden att förvalta och försvara - inte bara när det gäller oss som bor här i Sverige, utan de måste också tillämpas i våra kontakter med andra länder. Genom ett antal sanktionsförfaranden kan man verka för att säkra efterlevnaden av rättsstatsprincipen i andra länder.

Detta är som sagt ett mycket omfattande betänkande, och det går inte att täcka in allt i ett anförande som detta. Men jag vill med dessa axplock ur betänkandet yrka bifall till utskottets förslag.