Herr talman! I dag för 75 år sedan hände det omöjliga; ett land återuppstod efter det att dess invånare under närmare 2 000 år hade levt i förskingring, utspridda över hela världen. Detta skedde som världssamfundets svar på Förintelsen under andra världskriget. I dag firar Israel sin självständighetsdag, och den 14 maj firas 75-årsdagen för när den judiska staten Israel 1948 utropades av landets första premiärminister David Ben-Gurion.

Det finns i dagens betänkande, som vi nu behandlar, en lång rad kristdemokratiska motioner och motioner från andra partier om att flytta Sveriges ambassad till Jerusalem. Nu är det inte riksdagens sak att avgöra var regeringen väljer att placera sina beskickningar. Därför kommer vi att avslå motionerna, men låt mig ändå klargöra att Kristdemokraterna ser Israel som Mellanösterns enda demokrati. Det judiska folket har under alla år i diaspora betraktat Jerusalem som sin självklara huvudstad. I årtusenden har man vid påsken hälsat varandra med orden "Nästa år i Jerusalem". Där finns också landets parlament, knesset, som jag besökte tillsammans med en grupp parlamentariker så sent som i januari i år.

Kristdemokraterna anser att Sverige snarast ska erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och efter erkännandet påbörja processen med att flytta den svenska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem. Detta kommer vi att fortsätta att agera för.

Herr talman! I övrigt belyser detta betänkande många viktiga perspektiv kring offentlig förvaltning. Några av dem har lyfts upp här i dag. Betänkandet är långt, och därför finns tyvärr delar som vi inte har möjlighet att lyfta fram under dagens debatt.

Jag vill här lyfta upp frågan om den demokratiska delaktigheten. Vi är ju alla måna om valhemligheten. Ingen ska behöva avslöja sina politiska åsikter - eller andra åsikter heller, för den delen - om man inte själv väljer att göra det. Men tänk på hur det såg ut i valsedelsställen i höstas! Det var många med alla sinnen i behåll som hade svårt att hitta rätt valsedel. Om du då har en synnedsättning kan det vara näst intill omöjligt att hitta rätt valsedel utan att behöva begära hjälp för att hitta och ta rätt valsedel och kryssa i din personröst för just din kandidat. Då är ju valhemligheten röjd. Detta är en utmaning som ännu inte har fått sin lösning.

Även de lokala servicekontoren avhandlas i betänkandet, som ju en tidigare talare har varit inne på. Det är en viktig likvärdighetsfråga för att offentlig service ska komma våra invånare till del, både i segregerade och i socialt utsatta förorter men även på landsbygden där avstånden är långa.

När min familj flyttade till Vimmerby, en medelstor småländsk stad, fanns där kontor för Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket. Trettio år senare hade de alla lagts ned. Invånarna fick åka till grannstäderna i stället. Det råkar ju dessvärre finnas ett samband. De personer som är i störst behov av tjänsterna från dessa offentliga myndigheter är de som har störst svårigheter att ta sig dit. Det kan vara på grund av själva orsaken till att de söker tjänsten - sjuklighet eller arbetslöshet - och den ekonomiska utsatthet som följer av tillstånden. Därför är servicekontoren viktiga för att tillhandahålla dessa tjänster på ett likvärdigt och högkvalitativt sätt. Dessutom är de ett sätt att öka den statliga närvaron i landets kommuner. Dessvärre visar Riksrevisionens rapport att den nya organisationen med servicekontor inte fullt ut kan säkerställa likvärdig service, men den diskussionen kommer vi att ta i samband med ett annat betänkande senare i vår.

Med dessa reflektioner, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.