Fru talman! Det svenska energisystemet står i dag inför många stora förändringar. Omvandlingen kommer med både utmaningar och möjligheter. Elektrifieringen av fordonsflottan, modern hemelektronik, energilager och lokal elproduktion skapar enorma möjligheter för att främja framtidens smarta elnät, allt för svenska elkunders bästa.

I centrum för omvandlingen står elsystemets förmåga att med hjälp av smart teknologi styra mot en mer flexibel elanvändning där kunden automatiskt flyttar exempelvis laddning av sin elbil eller användandet av värmepumpen till när elpriset är som allra lägst.

För att detta ska kunna ske på ett effektivt sätt krävs dock rätt styrmedel från politiken. Utan rätt incitament på systemnivå blir det upp till individen att ta ansvar för att förflytta sin konsumtion till de timmar på dygnet när tillgången på el är som allra bäst.

Eftersom elpriset ju sätts på två ställen, via elhandelspriset och sedan också via överföringskostnaden, nätavgiften, kan det vara komplicerat för den enskilda kunden att ha full koll på när priset är som lägst. Det behöver nämligen inte alltid vara koordinerat. Då är det bra om kunderna kan få hjälp med detta av aktörer som är proffs.

Miljöpartiet vill därför möjliggöra för nya, innovativa affärsmodeller att växa fram för att främja den här smartare elanvändningen, något som alla, framför allt hushållen, vinner på. Det handlar bland annat om att skapa förutsättningar för så kallade aggregatorer att verka på den svenska elmarknaden.

Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggreger-ingstjänster

Aggregatorer har vi pratat om en stund nu. De samlar alltså ett större antal kunders potential att vid ett givet tillfälle minska eller öka sitt uttag av el för att balansera utbud och efterfrågan. Denna balansering sker ofta helt automatiserat och med en helt bibehållen komfort för kunden.

Det här skulle vara enormt värdefullt för systemet som helhet och en fantastisk resurs för att kapa till exempel effekttoppar. Flexibiliteten kan ersätta den dyra produktionen av el och därmed sänka elpriset på totalen.

Den proposition som regeringen presenterat adresserar ett flertal hinder på ett mycket bra sätt. Men tyvärr riskerar den samtidigt att skapa problem, givet dess nuvarande utformning. Det avgörande här - det har vi redan pratat om några gånger i kammaren - är begreppet "obalans", som tydligt definieras i linje med den terminologi som används inom EU-rätten.

I den föreslagna utformningen används "obalans" för att beskriva den påverkan som sker på andra aktörer när aggregerad efterfrågeflexibilitet aktiveras. Med denna breda tolkning, som man nu valt att gå fram med, blir det ekonomiska ansvar som nämns i EU-förordningen alldeles för långtgående. Det kommer att utgöra ett hinder för marknadstillträde för aggregerad efterfrågeflexibilitet. Därför menar vi att definitionen bör ändras. Vi har föreslagit att "obalans" ska definieras som skillnaden mellan såld och levererad volym.

Vi menar att den nuvarande utformningen riskerar att omintetgöra intentionen med regelverket: att främja nya aktörers möjlighet att hjälpa kunder i elsystemet. Vi menar också att utformningen dessvärre kan påverka den nuvarande flexmarknadens möjligheter att fortsätta sitt viktiga arbete med att stödja dem som har behov av energi och effekt lokalt, till exempel här i Stockholm.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 10.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)