Protokoll 2022/23:98 Onsdagen den 26 april

ärendedebatt / Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster
Anf. 47 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Sverige har unika förutsättningar för omställning. För det krävs en rejält utbyggd energiproduktion. Vilken det blir kommer inte att styras av politiken utan av marknaden. Det är faktiskt inte ett ärende för denna debatt, även om det har låtit så på tidigare talare.

I går deltog jag på branschmässan Fastighetsenergi. En sak som gick som en röd tråd genom alla seminarier var effektiviseringar och flexibilitet. Det är helt avgörande för att sänka elkostnaderna och skapa spelrum samtidigt som vi köper oss tid i den övriga utbyggnaden.

Då kan det tyckas klokt att regeringen lägger fram lagstiftning kring aggregatortjänster som ska hjälpa många små konsumenter att samla ihop just flexibilitet. Problemet är att regeringens förslag präglas av okunskap, oförståelse och tondövhet mot dem som faktiskt kommer att utföra dessa tjänster. Den flexibilitet som i stort sett alla experter, alltifrån Svenska kraftnät och Energimyndigheten till fastighetsägare och industribolag, säger är helt avgörande och viktig för vår konkurrenskraft - den har moderater kallat elransonering. Det här präglar regeringens förslag.

Förslaget går betydligt längre än vad direktivet gör; det är bara att läsa direktivet och jämföra ord för ord med lagförslaget. Det här var en lagstiftning som skulle underlätta och tydliggöra de roller som aggregatorn har, men den blir nu i stället en hämsko och ett hinder för dessa tjänster.

Med tanke på att detta riskerar att omintetgöra hela affärsmodellen yrkar jag bifall till reservation 2 i betänkandet, för att säkerställa att de ekonomiska förutsättningarna fortsatt är rimliga och samhällsnyttan kan realiseras.

Oavsett vad som sägs i den gamla trötta kraftslagsdebatten och även om vi effektiviserar och använder flexibilitet maximalt behövs också överföringskapacitet. I dag är flaskhalsarna enormt många, och att bygga bort dem tar tid - alldeles för lång tid.

Trots att det talas om tio till tolv år för en stamnätsledning lägger regeringen inte fram något förslag till riksdagen för att korta tillståndsprocesserna. Det finns två färdiga utredningar på regeringens bord. De är remitterade och klara. Trots det händer ingenting. Trots alla ord vi hör i alla debatter om kortare tillståndstider sker ingenting. Regeringen sitter på händerna. Regeringens passivitet hotar svensk konkurrenskraft och driver upp kostnader, och inte minst inflationen.

För omställningen behövs överföringskapacitet från norr till söder men också från söder till norr, där industriutvecklingen nu tar fart. Rapporterna duggar tätt om att man riskerar att slå i taket. Svenska kraftnäts planer är otillräckliga. Bara i Göteborg behövs en fördubblat effekt till 2030.

Om inte takten ökar från regeringens sida när det kommer till tillståndsprocesserna kommer det att bli svårt med batterifabriker i städer som Göteborg, Mariestad och Svenljunga. När de faller kommer jag att hålla regeringen personligt ansvarig för haveriet i och med att man inte har lagt fram de förslag som har efterfrågats och som är färdigberedda.

I norr ser vi hur stora förbrukare inte får kapacitet i tid för att genomföra sina investeringar. Många företag är besvikna, och Svenska kraftnät levererar inte tillräckligt. Det behövs en tydligare prioritering bland de ansökningar som finns för att maximera samhälls- och miljönyttan i investeringarna.

Var är ledarskapet från regeringen? Tydligare direktiv behövs till Energimarknadsinspektionen och till Svenska kraftnät att delta i denna samhällsutveckling. Vi behöver regler som gör att man kan bygga elnätsledningar med marginal. Vi behöver se till att mikronät kan byggas ut och att man kan nyttja de mikronät som finns och inte bli straffbeskattad, som Skatteverket nu har kommit fram till. Vi behöver se till att de nät som redan är miljöprövade, exempelvis inom en vindkraftspark, inte behöver söka koncession i onödan.

Vi behöver helt enkelt reformera elnätsregleringen. Det finns en mängd olika saker som skulle kunna göra stor skillnad. Skapa lönsamhet i flexibiliteten! Lägg till forskning och utveckling! Kräv effektiviseringar så att man inte bygger ut nät i onödan!

Vi behöver mycket mer forskning på nätreglering och nätmodeller. Det skulle kunna skapa stor nytta. Vi ser hur en mängd olika bolag har en mängd olika regler, exempelvis när det kommer till effekttariffer. För att kunna bygga ut behövs också acceptans lokalt. Nu kommer en incitamentsutredning för vindkraft, som jag gärna hade sett var betydligt bredare. Men det behövs såklart också acceptans när det kommer till elnätsregleringen.

Det behövs bättre ersättningar, och vi behöver bygga mer marksnålt. Vi behöver också skapa en grund för jobb och företagande. För den som inte får ett elnät spelar det ju ingen roll vilken produktion vi har.

Ellagen behöver ses över. Det är tydligt att den är skriven för en helt annan tid, med några storskaliga anläggningar snarare än många små och med kunder som agerar passivt. Det är detta elnätslagen utgår ifrån, och så här är det inte längre. I dag ser vi aktiva konsumenter som producerar själva i sina många decentraliserade anläggningar. Detta är bra ur totalförsvarssynpunkt och skapar minskad sårbarhet. Det har vi inte minst sett i dag, när vi har haft två stora anläggningar som har fallit ifrån på grund av ett strömavbrott.

Vi behöver slutligen också se över marknadsmodellen. Svenska kraftnät behöver få det långsiktiga ansvaret för energiförsörjningen. En brist på stödtjänster måste självklart åtgärdas. Här måste man upphandla, men det måste ske långsiktigt och teknikneutralt.

Kostnaden ska såklart belasta dem som inte levererar till systemet. Vi ska inte betala i blindo för alla som inte ens kan välja. Att göra det, precis som man pratar om från vissa partier och som det nästan står i Tidöavtalet, skulle bli dyrt. Att betala mångmiljardbelopp för något som man redan i dag får gratis kommer att göra det dyrare för hushållen och företagen och försämra vår konkurrenskraft. Dessutom driver också detta upp inflationen. Att bolagen lobbar för det här är inte så konstigt; det skulle ju betyda mångmiljardbelopp till dem för någonting de redan gör utan att behöva göra någonting extra. För mig låter det vansinnigt.

Tyvärr har frågorna om ellag, elnätsreglering och marknadsmodeller mötts av ett tämligen stort ointresse och svalt engagemang från många andra partier, så länge det inte handlat om att kasta ytterligare bränsle på någon typ av kraftslagsdebatt mellan vindkraft och kärnkraft.

Om det är någonting jag hade önskat mig av en energiminister och en regering efter valet är det att de hade börjat leverera konkreta besked. Detta är möjligtvis också den första proposition som kommer som går i helt fel riktning med överimplementering, försvårande för företag och uppdrivna kostnader.

Jag vill inte ha fler förslag i den andan. Jag vill sänka kostnaderna. Jag vill inte ha fler förslag, strategier och översikter. Vi behöver sätta spaden i backen, och det händer inte just nu. De här frågorna är alldeles för viktiga för att reduceras till valaffischer, snabba talepunkter och kraftslagsdebatter. De här frågorna är avgörande för svensk konkurrenskraft. De är avgörande för omställningen. De är också avgörande för landsbygden, för hälsan och för säkerheten.

Den här utmaningen är gigantisk. Vi i Centerpartiet är beslutsamma, och vi har viljan. Vi är beredda att komma till förhandlingsbordet, för vi behöver enighet i detta. Frågan är om övriga partier är beredda att sätta spaden i backen för klimatets bästa och för Sveriges bästa.