Herr talman! 128 000 människor i Sverige är långtidsarbetslösa. Om vi ska tro arbetsmarknadsministern beror det på att det är så "fett" att vara arbetslös. Pehrsons tweet säger mycket om regeringens inställning till arbetslösa. Att det skulle vara "fett" att vara arbetslös saknar helt verklighetsförankring. Tvärtom visar forskning att utöver utanförskap kan långvarig arbetslöshet också leda till allvarlig ohälsa. Arbetsmarknadsministerns föraktfulla syn på människor i arbetslöshet förklarar varför regeringen monterar ned utbildningsmöjligheterna och i stället fokuserar på bidragstak och pekar ut arbetslösa som latmaskar och giriga människor.

Men grundproblemet för långtidsarbetslösa är att de i många fall saknar kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. Därför är utbildning helt avgörande och regeringens nedmontering av utbildningsmöjligheter helt obegriplig. Människor behöver utbildas till de jobb som finns på arbetsmarknaden. Det vore bra för de individer som därigenom kan komma i arbete och vidare för vårt samhälle som behöver fler människor i arbete.

Miljöpartiet har länge drivit en arbetsmarknadspolitik som sätter individens behov av stöd i centrum. Det måste finnas fler vägar till jobb för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. Individers behov är olika, och det är nödvändigt att de arbetsmarknadspolitiska insatserna reflekterar detta.

Vad gäller personer med funktionsnedsättning rör statistiken knappt på sig. Den internationella övervakningskommittén för funktionshinderkonventionen har kritiserat hur Sverige och andra länder lever upp till konventionens krav om rätt till arbete. I september fastslog den internationella övervakningskommittén för konventionen hur rätten till arbete för personer med funktionsnedsättningar ska tolkas. Den ger en tydlig vägledning för en radikal kursändring i svensk arbetsmarknadspolitik.

Kritiken handlar bland annat om särlösningar, synen på arbete och att lön inte ges på lika villkor. Det är angeläget att regeringen tar kritiken på allvar och startar ett analysarbete med förslag på förändringar. Behoven är individuella. En funktionsnedsättning behöver inte innebära nedsatt arbetsförmåga om personen får rätt hjälpmedel, stöd och förutsättningar.

I den fortsatta reformeringen av Arbetsförmedlingen är det viktigt att regeringen säkerställer att rätt stöd finns. Funktionsrättsrörelsen har kommit med ett 73-punktsprogram, och rörelsen bör involveras i det fortsatta reformarbetet.

Miljöpartiet har länge sett behovet av mer flexibla system som kan möta den oförutsägbarhet som det innebär att en människa kan ha en dagsform som kan skifta, se olika ut olika dagar och ibland skifta timme för timme. Det system vi har i dag bygger i hög utsträckning på att en individs funktionalitet ser likadan ut varje dag, vilket inte överensstämmer med verkligheten för kroniskt sjuka och multisjuka individer.

Vi vill se ett system som i högre grad premierar aktivitet, att prova på, att bryta isolering och att i större utsträckning och i högre grad styra själv för att kunna vara mer aktiv när ens hälsotillstånd tillåter det och mindre aktiv till exempel i tider av skov.

Ett sådant system kan utformas i likhet med det som gäller i arbetslöshetsförsäkringen, där den som är arbetslös markerar vilka dagar den arbetat och då inte får arbetslöshetsersättning för just de dagarna. Det skulle ge en grundtrygghet och möjliggöra för människor att prova på utan rädsla för att det ska leda till att hela ersättningen ifrågasätts. Det skulle bidra till att tillvarata det friska, och kombinerat med mer av supported employment och bättre arbetshjälpmedel skulle fler kunna hitta en nivå som fungerar.

Herr talman! Sämst förankring på arbetsmarknaden har utrikes födda kvinnor. Etableringsprogrammet måste bli mer individanpassat, och Arbetsförmedlingen måste bli bättre på att matcha utrikes födda kvinnor mot jobb och utbildning.

Miljöpartiet vill även öka tillgången till yrkesutbildningar, med särskilt fokus på nyanlända kvinnor och bristyrken. Vi har sett att kvinnor med utländsk bakgrund missgynnas i den arbetsmarknadspolitiska bedömningen på grund av diskriminering. De får inte ta del av insatser i samma utsträckning som män och har svårare att komma i kontakt med handläggare.

Det krävs ett tydligt jämställdhetsperspektiv i alla etableringsåtgärder. Kvinnor och män ska mötas med samma förväntningar och ges likvärdiga möjligheter.

Det handlar dels om bättre utformade insatser och ett jämställt bemötande, dels om att hitta fungerande vägar att nå ut till de kvinnor som i dag har lite kontakt med myndigheter och samhälle. De satsningar som gjorts på öppna förskolor med språkstöd, där föräldralediga tillsammans med barnet kan lära sig svenska, är ett exempel på verktyg för att möta dessa kvinnor.

Vi vill individanpassa etableringsprogrammet så att det kan pågå i minst fyra år för dem som behöver mer stöd att etablera sig.

Vi vill öka antalet platser på korta yrkesutbildningar på komvux och folkhögskola, inriktade mot bristyrken och med särskilt fokus på nyanlända kvinnor.

Herr talman! Jag vill också lyfta fram vikten av arbetsintegrerande sociala företag. De spelar en viktig roll i samhället genom att de skapar möjligheter för grupper som annars har svårt att få tillträde till arbetsmarknaden. Samhällsvinsterna är uppenbara och väldokumenterade.

Tillväxtverket har konstaterat att arbetsintegrerande sociala företag har fördelar som är särskilt bra för målgruppen nyanlända och långtidsarbetslösa.

Det är dags att vi får en ny strategi för utveckling av de arbetsintegrerande företagen i Sverige. Kristdemokraterna har tidigare uttryckt intresse för dessa frågor och har nu chansen att visa att man menar allvar. Många människor skulle kunna få stöd av de arbetsintegrerande företagen på vägen ut ur långtidsarbetslöshet, men såväl regelverk som information behöver förbättras för att det ska bli verklighet.

Med det sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 12 och reservation 14.